Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I RUNEBERGS K0MP0S1TA
189
pojksberättelsen "Eldsvådan". När Runeberg i "Hanna" ocli
"Julkvällen" avstår — icke från de stående epiteten — men
från de på homeriskt vis sammansatta, är emellertid den
antagligaste orsaken därtill, att Runeberg ansåg dylika
ordbildningar främmande för den enkla tonen i dessa dikter. I
"Kung Fjalar" möta vi visserligen åter icke så få
sammansatta epitet. Där är det ju dock i ingen mån fråga om en sådan
verklighetsskildring som i "Elgskyttarne". och därjämte har
inflytande från Ossian, förmedlat genom Arfwidssons
översättning, otvivelaktigt inverkat i riktning mot
kompositumbil-dande1. Epiteten äro numera jämnt fördelade. De stående
epiteten till personnamnen hava försvunnit, även om dessa
ofta begåvas med epitet, stundom sammansatta. Att vi i
"Kungarna på Salamis" finna efter antika mönster bildade
komposita är ju intet att förvånas över och står i bästa
överensstämmelse med behandlingssättet för övrigt. Sin
personligt koncipierade episka stil fann Runeberg, som vi veta, i
"Fänrik Ståls sägner". Där står han fullt självständig gent
emot intrycken såväl från antiken som den serbiska
folkdiktningen. Undantag bildar endast "Molnets broder", men denna
skrevs som bekant långt före de övriga sägnerna, mellan
"Elgskyttarne" och "Hanna". Runebergs utveckling går alltså
även i avseende på det antika inslaget bort från de
orne-rande stilelementen, där dessa icke som i "Kungarna på
Salamis" äro en följd av själva ämnets natur.
Det kan möjligen förvåna, att dessa ornerande stildrag
äro så pass starka hos en verklighetsskildrare av Runebergs
storhet, som de faktiskt visa sig vara. Detta sammanhänger
emellertid med att, såsom Estlander anmärkt,
verklighetsskildringen, riktigheten, väl för Runeberg var den rätta
grunden för poesien, men dock ännu icke denna själv2. Poesien
hjälper mänskligheten att se sin egen och världens härlighet,
1 Jfr Söderhjelm, Källorna till Kung Fjalar, Förh. o. upps. 20
49 f.
2 Runebergs skaldskap, Normaluppl. 8, 295 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
