Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
JOHAN NORD8TRÖM
ans&g jag mig böra förutskicka en undersökning om
förefintligheten av den viktigaste betingelsen för riktigheten i min
hypotes: kunna författaren X och Johannes Rudhelius vara
från samma språkområde? Detta arbete hade jag visserligen
på goda grunder kunnat bespara mig, emedan förutsättningen
för ett pålitligt resultat saknades, nämligen
originalhandskriften eller ett av författaren ombesörjt tryck av Br. Besw.
Men i min iver att få beviskedjan så sluten som möjligt
underskattade jag säkerligen denna svårighet, ehuru jag
samtidigt också betonade den, och höll för troligt att
handskrifternas ungefärliga samstämmighet lämnade en tillräckligt säker
grund för det helt allmänna mål — språkområdets identitet
— som jag till en början åsyftade. Emellertid — med det
jämförelsematerial, jag hade i Rudhelii autentiska dikter och
den nu levande sörmländskan — kom jag till det resultatet,
att bägge författarnes språk vore att hänföra till den
nordligare, mera uppsvenskt färgade sörmländskan eller som jag,
glömsk av den modesti, som i dylika fall bör känneteckna
icke-fackmannen, formulerade det: "iakttagelserna . . .
koncentrera sig alldeles afgjordt till norra och östra delarna af
Södermanland, försåvidt icke möjligen de
språkegendomlig-heter, som därifrån antecknats, under 1600-talet utmärkte även
andra delar av landskapet", (s. 130). Till yttermera visso
hade jag förmånen att få mitt korrektur i denna del
genomsett och i några enskilda fall rättat av professor Bengt
Hesselman.
Det är nu på denna punkt, som magister Smedberg
sätter in sin kritik. Han förutskickar därvid en principiell
anmärkning av den innebörd, att jag låtit alla
handskrifternas dialektismer gälla lika mycket, i det jag alldeles lämnat
ur räkningen deras olika värde. Detta är naturligtvis ett
problem, som jag icke lämnat ur sikte, men svårigheten att
i varje särskilt fall lösa det torde knappt kunna övervinnas.
I min undersökning, s. 117, har jag också yttrat om de olika
handskrifternas dialektismer, att värderandet av deras fakti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
