Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUÖLLOPSBESWÄRS IHOG KOMME LSZE, ETC. 47
citet är givetvis ytterst vanskligt, bl. a. av den anledningen,
att man icke alls självfallet därvidlag kan utgå från de olika
handskrifternas större eller mindre tillförlitlighet i andra
avseenden. Trots sin försiktigt prövande hållning synes min
kritiker icke ha uppdagat några särdeles skarpsinniga
synpunkter, ur vilka frågan med behållning kunde särskådas.
Så vitt jag fattar honom rätt, ligger kriteriet på en
handskrifts rent lingvistiska pålitlighet i dess litterära värde, dvs.
i dess allmänna trohet i återgivandet av textens innehåll.
Att denna måttstock givetvis icke är tillfyllest är ju
uppenbart. Antag, att den litterärt bästa avskriften är utförd av
en person från en helt annan trakt än författarens. Han har
kanske givit oss en utmärkt och begriplig text men i övrigt
icke brytt sig om att återge originalets dialektala särdrag
utan möjligen normaliserat språket eller ev. låtit drag ur sin
dialekt flyta in i texten. Om vi t. ex. tänkte oss, att vi
icke kände författaren till Hercules och att dikten vore oss
bekant blott i Christoffer Ekeblads avskrift — vilken
språkman skulle väl tveka att förklara, att vår största
renässansdikt har en västgöte till författare. Antag å andra sidan,
att den litterärt kanske underhaltigaste handskriften (t. ex.
hs. C av Br. Besw.) är skriven av en landsman till författaren,
för vilken det föll sig utan vidare naturligt att icke ändra
de dialektala egendomligheterna, ehuru han av andra orsaker
kunde vara i stånd att här och var korrumpera textens
ordalydelse, — vem kan i ett dylikt fall tveka om vilken
handskrift, som skall rådfrågas i fråga om textens rent linguistiska
sida? Men dessa självklara betänkligheter har min kritiker
ingen blick för. Med en för en filolog egendomlig brist på
kritisk eftertanke fastslår han vidare, att "blott i de fall,
där samtliga eller de bästa handskrifterna samtidigt förete
en typisk dialektform, kunna vi med säkerhet anta, att denna
form varit författarens" (s. 221). Ingenting kan vara lättare
än att slå omkull en sådan utan varje reservation framställd
princip. För det första gäller vad jag nyss sagt. För dot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
