- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjuttonde årgången. 1917 /
131

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OBESTÄMD 8-FORM EFTER PREPOSITION

13)

sorna, och gick till hälftens ifr&n henne’ (Törnrosens Bok1 VIII,
73); ’Di fråga, om di skulle få slå ti hälftens’ (inspektor från
Västmanl., 1904); ’de te hälftens regnar’ (Börje sn, Uppl.
1911), vidare t. e. Dannemora och Nysätra, Uppland.
Möjligen skulle någon även vilja tänka på uttryck som ’till
sis-tens’ (t. e. hos Strindberg, Saml. rom. III. 33),
’teminstin-gens’ och ’till slutens’ (hos Svahn, Sv. Skämtl., Ny serie III,
18, dalbomål), av vilka de två första väl snarast nu
uppfattas som bestämda former, under det att det sista väl på
något sätt anslutes till adverbformer.

Även då substantivet är utbildat med
adjektivattribut eller i allmänhet (längre) bestämning, försvinner snabbt
gen.-kravet efter ’till*. Rent undantagsvis blott träffas
exempel med gen. i dylikt fall omkring 1500 som ’fornminne’,
och någon enstaka gång händer det även senare, att en fras, där
genitiven är synnerligen fast, bibehåller s-form, även då
bestämning tillkommer. (Ex. til yspania landz KM 339 = ’Fru
Elins bok’ 1473; jak är een swen til hans budz — rim på
gudz — Al 5820)

Vid personnamn har regeln om gen. efter ’till’ redan
från tidigaste tid varit bruten, så till vida som latinska och
grekiska egennamn synnerligen ofta, kanske i regel, haft
latinska, ibl. grekiska ändelser. Även andra främmande
egennamn sakna, i likhet med lånord överhuvud, ofta varje
ändelse. Det är ganska sällsynt, särskilt i något senare tid.
att finna exempel som ’til sampsons hertugha’ (till på köpet
med utbildning) KM 275, ’til ängelers’ ib. 274. Redan i
Bureanus heter det ’tel mariam’ Bu 6, ’tel andream’ ib. 137.
’tel ihesum christum’ Bu 29, någon gång ’tel christo’ Bu
100 eller alldeles utan ändelse ’tel adam’ Bu 20. Även
denna grupp hör därför naturligen till dem, som redan
omkring 1500 sakna fornminnen. Och ej heller här framträder

1 Förkortningarna överensstämma i allmänhet med de i
Söderwalls ordbok brukade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1917/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free