Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
KKIK WELLANDEIt
ställningarnas uppdykande och försvinnande, deras
framträdande i medvetandet och deras tillbakavikande i det mörka
omedvetna har för Herbart s& mycken likhet med en rörelse,
att det icke kan förvåna, om teorien om själslivets lagar
åtminstone i terminologien kommer att anpassa sig efter teorien
om lagarna för kroppars rörelse. Därav förklaras Herbarts
bekanta lära oni Mdie Statik und Mechanik der Vorstellungen".
De en gång väckta föreställningarna sjunka, undanträngda av
andra, ned under medvetandets tröskel och vila där, mer eller
mindre väl ordnade, i själens stora mörka förrådskammare;
på given anledning kunna de så åter arbeta sig upp,
stödjande eller hämmande varandra. Känsla och vilja spela hos
Herbart en sekundär roll. aGefühlu och "Begehren" äro för
honom endast olikartade tillstånd hos föreställningarna (M Arten
und Weisen, wie unsere Vorstellungen sich im Bewusstsein
befinden").
Denna bildliga framställning av de psykiska processerna
i analogi med kroppars rörelser suggererar ovillkorligen till
en mekanisk uppfattning av själslivets företeelser, som kan
ha sina betänkligheter. Föreställningarnas rörelser upp och
ned, deras framträdande och försvinnande föra genom
den klara analogien med kroppar tanken på det som rör sig
såsom något i likhet med kropparna objektivt givet.
Föreställningarna bli en sorts föremål eller bilder av föremål, som
vila i det omedvetnas dunkla djup, var på sin plats men
förenade sinsemellan genom otaliga varandra korsande
förbindelselinjer. Och man kan inte dölja för sig att bland
språkvetenskapliga författare en dylik mekanisk uppfattning
är alltför vanlig. Man tänker sig det mörka förrådsrummet
under medvetandets tröskel som ett utomordentligt sinnrikt
hyllfack, där alla substantiven ligga för sig med sina kasus
i vertikalraden och numerus i horisontalraden, och där
verbal-schemat är inventiöst uppdelat efter personer och tempora.
Den betydelsebärande 3tammen är hos icke alltför vanliga ord
en individ för sig, ett slags torso, som man vid behov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
