Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBJEKT-SUBJEKTETS PLATS I ACKUSATIV MKI.» INFINITIV 11
Av ovan meddelade tablå framgår, att inversion vid
in-transitiv infinitiv efter förnimmandets, tänkandets, yttrandets
och viljandets verb i mina medeltida källor föreligger 73
gånger, rak ordföljd vid och efter samma slags verb 472
gånger; proportionen är alltså omkring 1 : 6 1/g. I lagarna är
är inversionen i vida högre grad undantagsmässig,. i det den
i tolv lagtexter förekommer endast 4 gånger, vilket utgör ett
försvinnande mindretal inom ett mycket rikligt bruk av
ackusativ med infinitiv1.
Att infinitivens subjekt placeras närmast det styrande
verbet, är naturligt först och främst vid sådana styrande verb,
med vilka infinitivens subjekt hänger nära samman såsom
objekt, t. ex. han sa varn hærra skina som sol Bureanus
100.10 han . . . hørpe gup tala tel ængla. Ibid. 28.5. Nu
bipia per hæræps höfpinga almænningx uægh uanda Ögl. B
5: § 2. egeas nöpghape cristet folk at slæpa cristno Bureanus
138.2.
Vid yttrandets och tänkandets verb, såsom kalla, sighia,
vitna, vita (= bevisa), sværia, hughsa, vænta. vita (= veta), är
att märka, att konstruktionen sannolikt uppstått — vid
somliga verb direkt, vid andra indirekt genom analogi — ur
förbindelser av objekt och objektivt predikativ av typen Dylia
sopnær mæn kalla eigh frip brutin Vgl. I K 12: § 2. num
han uiti han fiughurræ markæ værdan Ibid. Md 5: § 7. tvitnæ
pe ranit minnæ æn halff mark Upl. M 33 pr.2, vilken
ordning, sedan i predikativets ställe trätt ett fullt utbildat
grammatiskt predikat, stödjes av ordningen i narrativa satser med
fi nit verb. T. ex. Dylia soknamæn calla ey frith brutin uæra
Vgl. II K 25 ind. kallar kono haua at fapur sin Vgl. I K
5: § 5. ter vittnæ a pinge han sannæn piuf wæræ Vgl. I f>
3 pr. utæn han tviti annæt kern gilt fore wæræ Upl. W
23: § 3. Nu sighær annar lut sin uærre uara ögl. Æ 10: § 2.
nu æn kunungx soknarin sighær han haua böt Ögl. Va|> 39: § 1.
1 8e Grimberg anf. arb. 227 ff., 314 ff.
2 Jfr Grimberg anf. arb. s. 225.
Inversion
i ack. m.
inf. efter
andra verb
än låta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
