- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Adertonde årgången. 1918 /
12

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

HJALMAR ALV I NO

pa skal næmd swæriæ han varæ femton æaræ gamblan
Vgl. II Add. 7: § 29. pe plægha ængti sighia . . . utan
pæt pe hughsa han giærna vilia höra Kon. Styr. 79.2 5. at
han æi wisti sik wranct hawæ farit Upl. W 13: § 1.

Där omvänd ordföljd föreligger, är infinitiven med ett
enda undantag alltid inträng ti v. Undantaget är Bildstenianus
633.2: martinus bødh klædha mannin sin klærk, vilket
onekligen gör ett föga svenskt intryck. Stället är emellertid
oberoende av det latinska originalet, vars motsvarighet lyder:
Martinus autem archidiacono precepit vt egentem vestiret, och
ställes, som vi skola finna, i ett n&got annat ljus av bruket
efter det verbet bjuda till betydelse närstående låtaf varom
se sid. 32 ff.

Utom i detta ensamstående fall är, som redan sagt, den
framförställda infinitiven alltid intransitiv, och i de 4 ovan
nämnda lagtextbeläggen är den på tre ställen det epexegetiska
vara, på det fjärde vara = finnas. Beläggen äro: pa en
hinn callar ai vera frest lipin Gotl. 13: § 5. sæghær uti uara
stæmnu daghin Ögl. ES 16: § 2. han sæghær færre
uarapæn-ningana Ibidem. sigher xvara i husum hans. pæt af hanum
stulit war SML |>j 10 § 1. Gentemot dessa 4 undantagsfall
står i lagtexterna genomgående ordningen objekt-subjekt +
infinitiv även vid det utomordentligt ofta förekommande verbet
vara.

Vidare är ett personligt pronomen vid andra styrande
verb än låta mycket sällan ställt efter sin infinitiv. Jag har
anträffat sex sådana fall, varav tre i fornsvenska och lika
många i äldre nysvenska texter. De fornsvenska äro:
Medeltidspost. I 16.7: vtan han sände thy sina kennesuena til hans
spöriande, at the skullo höra hans swar ok see hans iärtekne
ok tro vara han gudz son. — Bonaventura 53.14: Ok en
annan dagh nar han saa g ang an vidhir iordhanem. — Bildsten.
234.3 0: Apostoli sivaradho sik ey bidhia bidha han manath
helan. Av de nysvenska beläggen äro två ur Heinrici M.
Chem. Wiburg.-Carelii försvenskning av Messenii Retorsio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1918/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free