Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skorrningar och närsläktade uttalsfel.
Studier över r-ljudet m.
I.
Den 25 mars nästlidna år återgåvos i Svenska Dagbladets
spalter en del yttranden av fru Anna Bergström-Simonsson
rörande vården av vårt tal och våra röster. Bland dessa
uttalanden, vilka alla voro värda att läsas och läggas pà
hjärtat, intresserade mig särskilt det som gällde r-ljudet, enär
studier över detta ljud och de fel, som förekomma vid
uttalet av detsamma på senaste tid mycket sysselsatt mig.
Det synes vara ovederläggligt, att just r är av den största
betydelse för ett välljudande tal och ett tal, som sker efter
röstfysiologiens lagar. Ocli dock slarvas med detta ljud
kanske mer än med något annat; det utelämnas ofta eller
utbytes mot andra, ja, det visar tendenser att rent av
försvinna ur vårt språk och kommer kanhända att göra det, om
vi ej i tid vidtaga åtgärder för dess bevarande.
Det r, som jag åsyftar, är riksspråkets r, vilket
framkallas medelst vibrationer av den mot främre delen av hårda
gommen upplyftade tungspetsen, ej de många ljud, som tjäna
som dess surrogat och som vanligen kallas skorrande r;
åtminstone brukas denna benämning om de r-ljud, som bildas
längre bakåt i munhålan. I flera av våra dialekter äro
skorrningar allmänna. Mer eller mindre utbrett förekommer
sålunda i flera av våra sydsvenska landskap ett skorrande r,
som icke i likhet med riksspråkets motsvarande ljud är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
