- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Adertonde årgången. 1918 /
37

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OBJ K K T-8 U B J K KTKTS PLATS I ACKL8A I IV M K I) INFINITIV 37

sid. 16. Från ett uttryck som Bonaventura-översättarens han
lät sionlea han till samme författares han saa gangan eller till
legendariets bidhia bidha han är steget icke långt, och om
postill a-översättningens tro vara han gudz son mindre gör
intrycket av äkta talspråk, så beror detta icke så mycket på
ordföljden vara han som på konstruktionen tro -f ackusativ
med infinitiv.

Vår undersökning har givit vid handen, att det nusvenska
talspråkets låta bli, låt gå såväl som skriftspråkets
inverterade ackusativ med infinitiv vid intransitivt verb och
skrymmande objekt-subjekt utgöra en obetydlig återstod av ett i
fornsvenskan och äldre nysvenskan vida vanligare
ordföljdsskick.

Inversionen efter förnimmandets, tänkandets, yttrandets
ocli viljandets verb ha vi funnit vara vanlig i den medeltida
översättningslitteraturen, uppträda påfallande mycket mer sällan
i 15- och liiOO-talsspråket och sedan åter florera i
gustavi-anernas akademiska stil, där den visar sig vara av samma
morfologi ska och prosodiska karaktär som i nusvenskan, om
också i allmänhet av en mera utpräglat retorisk innebörd.

Efter låta är inversionen av tydligt inhemskt ursprung
och synes i äldre rikssvenskt talspiåk — liksom på sina håll
i landsmål än i dag — ha förekommit ännu oftare än i
skriftspråket, och detta oberoende av infinitivens betydelse och
objekt-subjektets morfologiska och prosodiska beskaffenhet, alltså
utanför de gränser, inom vilka den i allmänhet hållit sig i
skriftspråket1.

1 Tillägg: I det i min uppsats behandlade materialet är ett
belägg i Burei Sumlen medtaget ofullständigt: ther säja the vara
runa stenar (177.12 se sid. 16), detta emedan jag icke från början
vågade se en inverterad ack. med inf. i fortsättningen: och them
kunna ther as Inländska läsa. I ljuset av den föregående
framställningen torde emellertid en sådan uppfattning av stället kunna
betecknas som den sannolikaste.

Hjalmar AMng.

[-Sammanfattning.-]

{+Samman-
fattning.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1918/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free