Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6
ALFHILD TAMM
böra det gängse spr&ket och åtföljas då ej sällan av andra
uttalsfel. Ett annat jämförelsevis allmänt ersättnings ljud för
r är ett slappt tungspetsljud, som bildas mellan tungan och
framtänderna utan att egentligen några vibrationer eller
åtminstone mycket svaga sådana komma till stånd. Detta ljud
har obestridligen ön viss likhet med v och är förmodligen
det r-ljud, som avses av skämttidningarna, då de låta
högadliga personer och snobbiga officerare uppträda med ett r.
som tecknas med v. Detta r är således det finaste bland alla
dessa ljud och skulle kunna kallas det förnäma eller
aristokratiska r-et. Det förekommer dock otvivelaktigt i alla
folkskikt. Att verkligen ett v träder i stället för ett r, är
däremot ytterst sällsynt.
Utom de ovannämnda r-ljuden förekomma av ocli till
flora andra, vilkas bildningssätt mer eller mindre avvika från
det vanliga t. ex. det s. k. läpp-r, samma ljud, som brukas
i ordet uprroa, det vanliga tillropet till hästarna, när inan
önskar, att de skola stanna. Jag har förut trott, att detta
ljud ej förekom under andra förhållanden, men har nyligen
påträffat tvenne barn, av vilka det ena använde det efter
p och b i ord som prata, bra o. 1., det andra så gott som
överallt på det vanliga r-ljudets plats, något som onekligen
gjorde ett egendomligt intryck både på syn och hörsel.
Slutligen händer, att r alldeles utelämnas eller ersättes ined
ett helt annat ljud t. ex. j eller l. Detta är vanligt i
småbarnsspråket men förekommer även i undantagsfall hos
äldre barn eller vuxna. Talet är i dylika fall helt naturligt
både fult och otydligt.
Enligt vad vårt modersmåls historia ådagalägger, har
i forna tider riksspråkets r varit vanligare än nu. Frågan
om skorrningarnas inträngande från söder inlåter jag mig
emellertid ej vidare på, utan lämnar utredningen av
densamma åt fil. mag. Märta Tamm-Götlind, som behandlar
ämnet ur lingvistisk synpunkt. Däremot vill jag något mera
uppehålla mig vid de sporadiskt uppträdande felen vid uttalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
