Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SK0RKN1NGAU OCH NÄRSLÄKTADE UTTALSFEL
41
av r, framför allt det slappa tungspets-r-et, som synes mig
äga åtskilligt av intresse, ej blott ur skämttidningssynpunkt.
Först vill jag diskutera frågan om Strix och dess gelikar ha
rätt uti att detta fula ljud förekommer oftare hos högadliga
än hos andra. Det kunde ju vara tal om en stor överdrift,
liksom när alla judar framställas långnästa och snikna. Für
egen del vågar jag icke göra något bestämt påstående, men
sedan jag fick uppmärksamheten fäst på felen vid r-ljudets
uttal, har jag fått det bestämda intrycket, att det skorrande
r-et är jämförelsevis vanligt hos adliga, särskilt högadliga
personer och att även det slappa tungspets-r-et m. fi. tal fel
bra ofta förekomma bland dem. Att andra ha samma
uppfattning, har jag flera gånger fått bekräftelse på. Sverige
tyckes f. ö. icke vara det enda land, där av adeln ett r-ljud
begagnas, som avviker från det eljest brukliga. I ett arbete
om talrubbningar nämner t. ex. italienaren Sala, att i hans
hemland "många damer och herrar ur aristokratien, därifrån
icke undantagna många officerare, särskilt kavalleriofficerare,
beflita sig om att använda ett gutturalt ru. I Italien brukas
eljest som bekant ett synnerligen skarpt tungspets-r, vilket
säkerligen bidrager till detta språks så stora lämplighet vid
sång. Sala inlåter sig icke närmare på ämnet, men tydligt
är, att han anser denna skorrning vara en yttring av snobberi.
Att förklaringen i vårt land i vissa fall kan vara densamma,
anser jag väl möjligt i fråga om tungspens-r. Åtminstone på
den tiden, då det var fint att tala franska även i vardagslag,
är det ju mycket troligt, att en och annan avsiktligt
tillägnade sig den franska skorrningen. Emellertid torde numera
denna förklaring mycket sällan vara tillämplig och vad det
slappa tungspets-r-et beträffar, är säkerligen det frivilliga
tillägnandet uteslutet, då detta ljud givetvis ger talet en
enfaldig ocli löjlig prägel, varför det också bereder åtskillig
förargelse särskilt i skolan och vid exercisen. Många söka
därför hjälp för att bli befriade från det, ty de förmå sällan
detta på egen hand. Man kunde då tänka si# — - och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
