Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SK0RKN1NGAU OCH NÄRSLÄKTADE UTTALSFEL 51
tiden för dess uppträdande i Norden, men räknar det
möjligen från senaste medeltiden eller början av nyare tiden. En
stödjepunkt för Sveriges del ha vi i ett uttalande av Urban
Hiärne, som beskriver det skorrande r-et och därom yttrar,
att det "dagligen hos oss kan höras". N. Beckman, som
anfört orden i "Bidrag till kännedomen om 1700-talets svenska",
håller emellertid för troligt, att de åsyfta individuella
uttalsegenheter och ej bevisa n&got om skorrningens förekomst som
dialektmärke. Kanske ha vissa huvudstadskretsar redan då.
vid ing&ngen till 1700-talet, lagt sig till med det franska
"modet". För övrigt är litteraturen sparsam på meddelanden
beträffande det skorrande r-et.
Om man skulle rita en karta över de olika r-ljudens
utbredning i vårt land nu, skulle den i huvudsak te sig så,
att skorrningen är så gott som allenahärskande söder om en
gränslinje, dragen ungefär genom mellersta Halland, Värnamo
och Nässjö eller något nordligare; den strider om väldet med
tungspets-r-et i norra Småland, norra Halland samt
Yäster-och Östergötland, men norr därom förekommer den ännu i
stort sett blott hos vissa individer eller familjer. I
Mälartrakterna slarvas dock mycket med r. Klarast och renast
få vi kanske höra bokstaven uttalas i norra Uppland och
Dalarna, där den riktigt klingar i språket, och Norrland har
ett gott r-ljud. Vore det nu så, att dessa gränser kunde
tänkas vara stillastående, skulle man ur svenska språkets
synpunkt kunna ta det åtminstone jämförelsevis lugnt, men
ovan har uppvisats, hur det skorrande r-et ständigt breder
ut sig och erövrar det ena språkområdet efter det andra. Och
med nutidens starka samfärdsel går det ganska fort.
Götadialekternas r-uttal är tydligen att betrakta som ett
övergångsstadium och förtjänar sitt särskilda kapitel. Där
användas ju både tungspets-r och skorrande r jämsides, men i
olika ställning. Fördelningen är i stort sett den, att
tungspets-r (r) har bibehållits på svagtonig plats, medan ett
skorrande, frikativt r (4) förekommer i starktoniga stavelsers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
