Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA 11ETRI8KA FRÅGOR
97
för givet, att de i den klassiska filologien rådande
kategorierna skulle utan vidare vara tillämpliga och nödvändiga
även i vårt språk. Men en del av den klassiska
prokrustès-nietoden med de berömda korta och långa sängarna finner
man nog hos honom även. Detta kan ibland vara oskadligt
nog. Om Risberg talar om en halvlång stavelse, så kan
man ofta blott behöva läsa starkt bitonig och med denna
redaktionella förändring få fram en både fint gjord och fint
uttryckt iakttagelse, som utan vidare kan inpassas i ett annat
metriskt system än hans. Men det finnes också fall, där
saken inverkar på realitetsuppfattningen, och det är detta,
som sätter pennan i handen på en hans medforskàre.
Risberg börjar med uppställande av taktformer. Man
återfinner här de vanliga namnen på versfötter, och i
hastigheten vill man lätt förbise, att namnet i inledningen icke är
det vanliga "versfötter" utan det nya "prosodisk t ak tf orm
eller prosafot" (s. 80). Under denna rubrik möta vi nu en
hel rad, icke mindre än 19 stycken, från latinska
grammatikor bekanta termer, från trokéen till procelevsmatikern,
vilka förklaras "svårligen kunna undvaras".
Risberg har här på ett sätt, som förtjänar erkännande
vidrört en mycket viktig sida av den terminologiska frågan.
Även med risk att förefalla onödigt omständlig, måste jag
här ge en liten principiell utredning av densamma.
I den klassiska metriken förutsattes, att vaije takt
principiellt var kongruent utfylld. Man kunde således ha rätt
att med en viss term, t. ex. jamb öller spondé mena bådo
ett led i versschemat och det led i versfyllnåden, i det
språkmaterial, som utfyllde schemat. Nu är emellertid i vårt
språk förhållandet ett annat. Risbergs grundliga statistiska
metod har fört honom till den insikten, att i ett mycket
betydande antal fall ofullständigt kongruenta och inkongruenta
versfyllnader förekomma, han beräknar antalet i vissa
versformer till c:a 20 %. Och hans goda öra har sagt honom,
att detta icke, såsom hos äldre metrici ofta skedde, utan
Språk oeh Stü. XVIII. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
