Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 NA T. KKCKMAN
vidare kan förklaras som fel, att det tvärtom inom vissa
gränser uppfattas som medförande en välgörande omväxling.
Men d& så är, framgår åter, att vi i vårt språk icke kunna
bibehålla de klassiska termerna med anspråk att beteckna
både versfyllnadens prosodi och versens rytm. Vi måste
välja.
För min del har jag icke hyst någon tvekan, att nian
kom längst med att resolut låta de lånade versfotsnamneu
verkligen beteckna versfötter. Då jag talar om en trok<\ så
avser jag alltså en följd av två stavelser, av vilka den förra
fungerar som metrisk höjning, den senare som metrisk
sänkning *. Det förvånar mig, att Risberg icke märkt detta.
Då han till exempel anmärker på att jag underlåter erkänna
namnet spondé, ehuru jag känner de fakta, som lian därmed
betecknar, så borde han ha sett, att. jag från min
ståndpunkt icke kan använda termen. Det är Risbergs rätt att
anse det lämpligt att låta de traditionella versfotsnamneu
beteckna prosafötter, om vilka man icke äger rätt antaga,
att de äro verkliga takter. Jag finner det opraktiskt, ock
jag skall söka visa, att det är omöjligt att genomföra.
Den klassiska metriken bygger på ännu en förutsättning,
som icke har motsvarighet i svenskan. Denna förutsättning
är, att stavelserna sönderfalla i två bestämt skilda
kategorier. korta och långa. Undantaget "syllaba anceps* finues,
men det gör ingen svårighet. En "syllaba anceps" kan efter
stundens behov användas som kort eller lång. Hos oss
erkänner Risberg tre kategorier; lång, halvlång och kort.
Men vår halvlånga (d. v. s. starkt bitoniga) stavelse svarar
icke mot de gamles "syllaba anceps". Den kan visserligen
fungera ibland som stark och ibland som svag taktdel. Men
* Att med Kisberg använda termerna arsis och tesis anser jajj
betänkligt, sedan det nu icke kan hjälpas, att de kommit i bruk i
två alldeles motsatta betydelser, så att den term, som för den «mh>
betyder stark taktdel för den andre betyder svag. Höjning orli
sänkning ilro inga idcaltermer, men de missförstås icke av någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
