Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bildspråket i Sensitiva amorosa.
I den nyutkomna stora litteraturhistorien av Schück och
Warburg räknas Ola Hansson till "naturalisterna". Hans
brytning med naturalismen och överg&ng — närmast till de
s. k. 90-talisterna — p&pekas dock även. Sensitiva amorosa,
som utkom 1887 d. v. s. två à tre år före Hanssons av
Nietzsche påverkade övergång, får alltså räknas som ett
naturalistiskt diktverk.
Det är emellertid en väsentlig skillnad på naturalism
ocli naturalism. Bland de författare, vilkas tidigare alstring
infaller under 1880-talet, är det mer än en som, ehuru
principiellt och i fråga om själva tekniken — bl. a. just
bildspråket — är naturalist, likväl i sitt innersta, till själva
temperamentet, är något annat. Detta ’andra* har ofta jämte
inverkan från själva temperamentsläggningen formats under
påverkan av den naturalismens litterära efterträdare, som vi
bruka kalla symbolismen. Man plägar ju beteckna
symbolismen som naturalismens litterära motpol, uppkommen genom
reaktion mot den förra. Men lika sant som detta är att
symbolismen på samma gång av sin företrädare tagit i arv en
mängd drag, av vilka flera äro för den i rätt hög grad
konstitutiva.
Detta faktum har, såvitt jag vet, ej vidare
uppmärksammats hos oss. Kanske beror det på att vi knappast ha
några utpräglade symbolister i vår litteratur. När
Heidenstam och Levertin slogo larm och drogo till storms mot
"gråvädersstämningen" och "skomakarreàlismen", var det ej
Språk och Stü. XVIII. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
