Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
MATIIIA8 FEUK
precis symbolismens ärenden de ville gå. Måhända gjorde
även inflytandet av Rydberg9 och Snoilskys mera klassiska
lyrik sitt till för att göra oss symbolismens dunkel mindre
tilldragande. I varje fall kan den diktning, som hos oss
efterträdde den s. k. 80-talsrealismen, näppeligen sägas stå i
symbolismens tecken.
Men å andra sidan är det, som sagt, otvivelaktigt, att
mer än en av våra s. k. 80-talister varit påverkade av den
franska symbolismen. Ola Hansson är en av dessa, och redan
i Sensitiva amorosa är detta tydligt. — Vad som
karaktäriserar symbolismen just i motsats till naturalismen är det
visserligen ingen lätt sak att direkt utpeka, och detta av
den anledningen, som förut nämnts, att mer än ett litterärt
verk med naturalismens yttre kännemärken till sin inre halt
likväl får sägas vara symbolistiskt.
Vad som skiljer dessa båda riktningar åt kan till en
del sägas ligga i de nyss nämnda epiteten yttre och inre.
Realismen-naturalismen är en till sitt väsen yttre’ konst; den
lägger stor vikt vid det episka, beskrivningens sanningshalt,
författarens objektivitet gentemot det skildrade. Mer än en
gång blir denna beskrivning tröttande och förrycker —
åtminstone för en våra dagars läsare — intresset för
handlingens framåtskridande. När det t. ex. talas om en person
på väg till någon plats eller till ett möte med någon annan
person, och läsaren med spänning väntar p& den scen, som
skall inträda, när personen ifråga är framme, så tröttar eller
irriterar det endast att få till livs en detaljerad beskrivning
av hur den eller den gatan såg ut, som han ilade igenom,
vem han mötte vid det eller det gathörnet o. s. v.
Fantasien skyndar i förväg, och beskrivningen blir oss då enbart
likgiltig eller tröttande. — Vad själva stilen beträffar
kännetecknas den särskilt mot periodens slut av ett nästan överrikt
antal adjektiviska epitet. Speciellt naturbeskrivningen
överflödar av färgord, där det skimrar, spelar, bryter sig mot
vartannat av färgeffekter, så att man stundom blir nästan yr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
