Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILD8PUÅKET I SENSITIVA AMOUOSA
173
kommer till synes. Ej så att symbolismen ärver sin
föregångares bildspråk, ty, som här redan utvecklats,
naturalismen har ej något mera framträdande sådant. Men det som
symbolismen ärver, det är den naturalistiska epokens
naturvetenskapligt grundade livssyn i så måtto, att de f3rsiska,
kemiska och biologiska lagar, på vilka naturalismen byggde,
de ha gått även den följande generationen i blodet. Man ser
detta just i bildspråket. Det är, skulle man kunna säga,
något av naturvetenskapsman hos mer än en av dessa diktare,
deras bilder äro ofta sådana jämförelser som man tycker skulle
legat närmast till hands för en anatom med dissekerkniven i
hand, en botaniker som håller på med att plocka itu markens
örter, en kemist vid sina retorter — eller någon annan lärd i sin
studerkammare. Otvivelaktigt sammanhänger detta med
intresset för det undermedvetna själslivet, för "själens
nattsidor", vilka den moderna psykologiska vetenskapen lyckats
avvinna så mycket n}’tt ej minst genom rent empiriska,
fysiologiska experiment ocli undersökningar.
Allt vad här ovan sagts om symbolismen synes 111ig väl
passa in på Sensitiva amorosa. Den yttre handlingen i dess
små berättelser är nästan ingen, det är egentligen några
vänner, som berätta sina livserfarenheter för varandra, den
ena minnesbilden kallar fram den andra, det hela är blott,
som det i företalet säges, "bagateller". Men adet är
bagatellerna som behärska vårt liv och bilda vändpunkterna, do
oberäkneliga småsakerna, som man icke upptäcker förr än
det är för sent och som man icke kan se i första
Ögonblicket". Just det starkt naturvetenskapligt deterministiska,
stundom rent av fatalistiska draget i den symbolistiska
människouppfattningen framträder skarpt pointerat i de
resignerade ord, varmed en av berättelserna här slutar: "Vad tjänar
det till att söka bygga upp ett liv, då vi behärskas av
makter, som vi icke känna, och då vi icke veta mera om vårt
lönnliga känsloliv än de grodd och knoppar, som nu svälla
och spira här runt omkring oss, veta hur deras celler danas".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
