Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
MATHIA8 FKUK
Oin realismen-naturalismen kan kallas till sitt väsen episk
så är symbolismen lyrisk. Den förra kan sägas ej vilja
godtaga någon annan verklighet än den yttre, den senare rent
av: förnekar yttervärldens realitet eller bestrider åtminstone
dess existensberättigande i diktens värld. Heidenstams
slagord om "skomakarrealism" har sin motsvarighet i Hnysmans
föraktfulla uttalande om "vardagslivet, som tjuter under våra
fönster". Man bryr sig ej om att göra en skildring
Verklighetstrogen’ genom att ta med alla detaljer, slagordet om
författarens objektivitet höres ej mer. I stället för
problemdramer och sociala romaner går man över till att skriva
psykologiska romaner, där ej den yttre handlingen utan
individens inre själstillstånd är föremål för det egentliga intresset.
Och detta själstillstånd framställes gärna som en rad
sensationer, nervintryck, vilka komma och gå men samtidigt i
hög grad äro bestämmande för den därav påverkades hela
utveckling och livsföring. Att ge "stämning", vilket
realismen-naturalismen ej var svag för, blir nu det mest
eftersträvade, och för att skänka denna stämning skall man blott
antyda, blott giva själva anslaget. I ett nyligen utkommet
arbete om Poe1 ger förf. följande sammanfattning av det för
symbolismen karaktäristiska i fråga om själva innehållet:
"förkärleken för det övernaturliga, det ovanliga och bisarra,
för själslivets nattsidor, för nervrysningen, drömmen och
extasen samt först och sist känslan av tillvarons ångest och
pinande beklämning". — Vad formen, stilen beträffar, står
ju symbolismen också nära musiken, som även vill verka
direkt på stämningsklangbottnen utan att gå omvägen genom
tanken. Det är också symbolismen, som tar upp den s. k.
fria versen, där rytmen och ordvalet — detta som just ger
anslaget till en stämning — betyder så mycket mer än rimmet
och "motivet" d. v. s. ämnets innehållshalt.
Vad symbolismens bildspråk beträffar, är det just på
denna punkt som riktningens sammanhang med naturalismen
1 G. Bjurman: Edgar Allan Poe, en litteraturhistorisk studie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
