Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
OSKAlt LINDÉN
Ex.: Boskapsskötseln är på slättbygderna nära förbunden
med åkerbruket, E. Carlsson, Skolgeografi, 1906, I. 23. (Julen}
är den enda (av de gamla festerna), som ännu i stad och på
landsbygden sätter alla händer och hjärtan i rörelse, Nilsson,
Årets folkliga fester, s. 121. På de öppnare bygderna samladeö
männen, Heidenstam, Bjälboarvet. Däremot: i denna bygd, i
min hembygd, i obygden. På landet (= den utanför stadens
hank och stör liggande öppna, jämna, odlade bygden) men i
landsorten (= hela landet utanför huvudstaden). Vi bli kvar
på stäppen, Sven Hedin, Fr&n Pol till Pol, I. 127 men ib. s.
123: D& vi lämna denna stad äro vi på Asiens jord, i den
(jrånslösa Kirgisstäppen. Bruket av i i det senare fallet beror
på att namnet på stäppen fattas som territoriellt namn. Lik*
som vid äng och mo förekommer i också vid mosse. Älgarna
brukade fortplanta sig uppe i en mosse, Strindberg,
Skärkarlsliv, 1914, s. 269. I mossarna är hjortronet icke sällsynt, ib.
s. 184. Oriktigt brukas i vid slätt av Hallström i
Thanatos,-1908, s. 6: Huset, där jag bodde, låg mitt t slätten på en liten
höjning. (Jfr det bildliga uttrycket "ligga i vida fältet".)
Men ib. s. 44: Tåget står tydligen någonstans ute på slätten,
instängt i drivor. De långa somrarna, då folket varit ute
pä markerna (= ägorna), Heidenstam, Folkungaträdet, 1911, t
272. Han har löfte att skjuta på herrgårdens marker, Marika
Stjernstedt, Gena, 1909, s. 22. Men: Vi vandrade ut i marken
för att taga in grönt löv och pryda ugnsmuren, S. Lagerlöf,
Herr Arnes penningar, 1910, s. 69. Men vandrar man vidare
i denna ödemark, Strindberg, Svensk natur. Vi, som plöja
och så i urmarken, Heidenstam, Folkungaträdet 1911, I. 184’.
Vid åker begagnas i, då man tänker sig en åker, bevuxen
med hög gröda. Hon hörde kornknarren i åkern, Siwertz,
Den farliga leken, s. 28. De (människorna) ha gått upp i
Åkrar och kålgårdar, S. Lagerlöf, Jerusalem, L 251: Han sprang
ifrån kreaturen och lät dem gå i åkrarna, Strindberg, Svenska
öden, 1913, s. 62. Kornknarren arpade och snarpade i rågåkern,
-Strindberg, Hemsöborna, 1914, s. 60. Geijerstam skriver där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
