Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Palmér, Johan. Till några regler i Sahlstedts grammatika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.10I1AN PAI.MKU
någon regel für fördelningen av de båda formerna gives ej.
Kndast Ljungberg har i Svenska språkets redighet (175G) en
not. som kan tyda på att han haft blicken öppen för att en
tillstymmelse till en dylik växling finnes i bibeln, då lian
säger, att i former som thet skönesta rike. the skönesta kyrkor
"tlet sidsta a gör det förra till ru. Själv upptar han dock
som ändelser i "mesta jämförelsen (gradu suporlativo)44 endast
-äst, -st. Någon föregångare i den grammatiska litteraturen
har sålunda Sahlstedt ej. Av senare grammatici beröres den
exempelvis av Botin i följande ordalag: 11 Många bruka för ett
bättre ljud skull, f Örby ta a i c. när Superlat i vus förbindes
med ett Femininum eller Neutrum, till exempel: Vackresta
Kröken, Ödmjukesta Tjenarinna, Starkesta Kreatur". Det Kr
tydligt. att Botin för egen del ej kännes vid en dylik regel.
1 sitt eget paradigm upptager han ock endast -äst.
I litteraturspråket under 1600-talet och början av
1700-talet träffas i enlighet med det dialektala uttalet i
exempelvis Mälarprovinserna och annorstädes ej så sällan -est för det
vanligare -nst, t. ex. hos Arvidi, Swedberg, Lucidor och
andra. men denna form är ej inskränkt till det fall, då
ändelsen innehåller -n. Lucidor skriver exempelvis i Helicons
Blomster Ni/estc K s. 1, liufivcstc K s. 2, cndest B 4 s. 1.
snn.rcst D 2 s. 1. Såsom Ljungberg anmärkt, synas i Karl
XII:s Bibel de ytterst fåtaliga exemplen tyda på att e skulle
vara inskränkt till sådana fall, då ändelsen är a. Formerna
hava för övrigt Övertagits från Gustav Vasas Bibel. Den
vanliga ändelsen i båda bibelöversättningarna är dock -äst, även
då ändelsen är a, t. ex. alraiidlasta Wishb. 1092, och
e-for-merna äro så sällsynta, att Sahlstedt ej på dem kan ha byggt
sin regel. Däremot har jag funnit den Sahlstedtska regeln
fullt konsekvent genomförd i ett arbete, som utkom sju år
före första upplagan av Sahlstedts grammatika, nämligen
Konung Karl XII:s historia av Jöran A. Nordberg. Exemplen
äro talrika, och, såvitt jag kunnat finna, tillämpas regeln
nästan undantagslöst. JKedan i inledningen träffas: diupesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
