Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Palmér, Johan. Till några regler i Sahlstedts grammatika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÅ (2 U A K EG LEK I SAHLSTEDTS GRAMMATIKA 33
s. 5, 12, ringesta 18, 27, mårckwärdesta 25, men enfaldigaste
34, angelägnaste 29, giörligaste 14. Från sid. 1—20 i del I
må anföras spädesta 4, ringesta 9, 19, men nödigaste 11,
lättaste 12, tienligaste 14, nogaste 19, käraste 19, angelägnaste 19,
lyckligaste 20. Även i andra partier tillämpas regeln, t. ex.
grofwesta 63, ringesta 185, Säkresta 436. Exemplen äro så
pass talrika, att regelbundenheten faller i ögonen även vid
vanlig genomläsning.
Att Sahlstedt känt Nordbergs arbete är höjt över allt
tvivel. .1 abonnentförteckningen i första bandet möter även
namnet "Sahlstedt, Abrah., ßäntmäst." Det torde dock vara
ovisst, om härmed avses grammatikern, då denne ej, såvitt
jag vet, använt titeln räntmästare. Såsom nedan skall visas,
överensstämma emellertid även andra av Sahlstedts regler
med språkbehandlingen i detta arbete, varför ett samband
dem emellan torde vara tämligen säkert.
Frågan blir då, om bakom denna skrivregel även ligger
ett verkligt uttal. Både Sahlstedt och Nordberg voro
stockholmare och ha helt säkert känt eller själva haft ett uttal
grannesta, ett uttal som ännu förekommer i Stockholm enligt en
uppgift av Leffler i Sv. fornminnesfören. tidskr. I, s. 36. Ovisst
är emellertid, om frånvaron av former som graniieste hos
Nordberg beror på en dissimilatorisk tendens i språket eller är
resultatet av en medveten strävan och motiverad av
välljudsskäl, såsom Sahlstedt anger. Ett dylikt reglerande av
språket var ej främmande för Nordberg.
Även regeln om skillnaden mellan t och dt i supinum
och perf. particip har upptagits av Sahlstedt. "Participia
Passiva af lista och 2:dra Conjugation, hwilkas Masculinum
och Fæmininum altid ändar sig på d, behålla det ock i
Neu-tro, t. e. Bådet som til mig war affärdadt blef hördt.
Men et sådant d skrifwes icke, om ordet är Supinum, och
med Perfectum eller Plusquampf. sammanfogas, t. e. Jag
har affärdat bådet. Han hade hört det" (s. 76 uppl. 1769).
3 - 22034 Språk och Stil. XVIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
