Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Palmér, Johan. Till några regler i Sahlstedts grammatika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
JOHAN PALMÉN
skan. Eorinen hafvom har i vaije fall i flertalet trakter
tidigt kommit ur bruk och ersatts av tredje personens form
(kanske någon gång även av andra). I skrift uppträder denna
än med -a, än med -e, varför också första personen fick dels
-a, dels -e. Därtill kom, att i vissa stående fraser i
kanslispråket den gamla formen med -om direkt undanträngts av
den danska formen i motsvarande uttryck.
Då i det nysvenska litteraturspråket ~e begränsas till
första personen, är begränsningen helt säkert avsiktlig. I de
två första årgångarna av Tänkeboken skriver O. Petri i stor
utsträckning the haffue, the kalle o. s. v., men under hans
arbete med bibelöversättningen försvinna snart dessa
danismer, under det att toij bekenne, wij wele etc. bibehållas,
förmodligen för att första och tredje personen ej till formen
skulle sammanfalla. En dylik medveten reglering av
skriftspråket torde ej vara oförklarlig på en tid, då formen på -um
i tal kommit ur bruk och det rådde en viss tvekan om
vilken som var den "rätta" formen av de i skrift brukade. Snart
böljade dessutom i talspråket verbens pluralfonner
undanträngas av singularformen, varvid pluraländelserna blevo helt
skriftspråkliga. Det är då lätt förklarligt, att
skriftspråksformen vi hafve kunnat leva kvar så länge.
Detta är ej den enda punkt i O. Petris formlära, som
visar tillbaka till den senare medeltidens kanslispråk. I själva
verket har han härifrån hämtat hela sitt formsystem, som
företer samma förenkling som kanslispråkets, under det att
klosterspråket ännu på 1500-talet bibehåller hela det gamla
böjningssys temet. Kanslispråket har även varit bestämmande,
då han i sitt skriftspråk upptagit vissa arkaistiska former,
vilka synas strida mot de enligt ljudlagarna väntade, såsom
luitterlig, til frids, incigle, witneshjrd m. fi.1
1 Av intresse är O. Petris böjning av andra pers. sing. pres. av
verbet skola, i det att ändelsen -t bibehålles, endast då pronomenet
t it står före verbet, under det att den smält samman med
prono-menets begynnelsekonsonant, då tu, följer efter, t. ex. i Ärlig skapelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
