- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Nittonde årgången. 1919 /
65

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sylwan, Otto. Metriska spörsmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

METRISKA 8PÖR8MÅL

65

Min mening är således, kortligen sammanfattad, den, att
en särskild teori för den ifrågavarande företeelsen ej är
behövlig; vi hava att göra med inkongruenser|avv något
skiftande karaktär, som få bedömas därefter.

*



J. Götlind har i Språk och Stil 1917 skänkt problemet
orn fallande och stigande rytm en god belysning och
sammanfattat resultatet av sin undersökning i följande ord:
"Urtyper för fallande och stigande rytm ha vi redan i prosan,
där fenomenet också uppträder. För denna rytm spelar icke
upptakten någon nämnvärd roll. Vi få olika rytmtyper
allteftersom huvudaksenten (d. v. s. den logiska tyngdpunkten)
placeras i satsens (och värsens) början eller i dess slut". (Jag
skulle hellre vilja formulera den mellersta satsen så: "För
rytmen i en värs är dennas taktart ej absolut avgörande".)

I det hela kan jag ansluta mig till denna tes, men
måste framhålla att saken icke i allo är klar därmed. Mina
betänkligheter gälla parentesen "(och värsöns)a, d. v. s.
antagandet, att den lösning av problemet, som gäller för prosa,
också självfallet gäller för värs. Jag tar därför upp
spörsmålet ånyo.

De båda i den nämnda uppsatsen anförda prosastyckena
äro synnerligen väl valda. Vid en jämförelse faller det
genast i ögonen att provet ur Gösta Berling är mycket
patetiskt till sin ton, i ordställningen avviker från vanlig prosa
och i det hela gör ett man törs väl säga ganska konstlat
intryck. Almqvists stil ter sig däremot helt naturlig, men
inpräglar dock styckets innebörd genom en briljant stigande
rytm. Det är ju också den som tillhör själva språket på
grund av ordförbindelsernas karaktär, här blott stegrad och
skärpt. (Man häpnar över, att samme författare, som i detta
fall ådagalägger en så hög konstnärlighet, kunnat skriva en
stundom bedrövligt orytmisk värs!)

Jamben och anapesten äro också de mest använda
takt-5 __ 22034 Språk och Stil. XIX

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1919/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free