Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
OLOF P> JKItDMAN
icke den djupaste anledningen till hela kritiken är Laurins av
honom nämnda tonsättning till V&gen. Enligt den skall ju
liksom hav i föregående strof hållas ut en kvartston längre
än n&gon av de övriga stavelserna i versraden. Dikten själv
begär dock icke att rimorden skola strykas under, hållas ut
och framför allt icke att den föredragande skall särskilt dröja
vid de udda radernas sista ord. Första strofen beskriver
livets oro:
Mitt liv är en v&g
som röres en tid
i svallande tåg
vid vindarnas strid.
Men känslan bakom orden är icke oro. De rörelser i
naturen som nämnas i strofen försöker Laurin måla i toner,
utan fråga alltför påfallande försåvitt musiken skall anses
återge andan i dikten. Den är från början till slut ett stilla
reflekterande över livet med en tillsats av vemodig och
vek känsla. Vid läsning tyckes mig dikten inbjuda till att
läsas så att raderna gå lätt över i varandra, särskilt de udda
i de jämna. Att åter med det ljudliga försöka åskådliggöra
ordens innebörd är icke på sin plats. Orden skola så att
säga tala för sig själva. Som tolkning av stämningen i
Ni-canders dikt synes mig Laurins tonsättning delvis mindre
lyckad och att bedöma dikten med ledning av kompositionen
är naturligtvis alldeles oberättigat.
En kort tid efter det Warburgs ord om Nicanders
Vågen framkallat dessa reflexioner hos mig kom ett häfte av
Språk och Stil 1915 med én uppsats av Ruben G:son Berg
om rimmen i Heidenstams Vallfart och vandringsår.
Uppsatsen tillkom närmast i anledning av ett förklenande
yttrande om Heidenstam som rimmare, vilket E. Noreen fällt i
sin anmälan uti Språk och Stil 1912 av Goboms och Tage
Berghs listor över Karlfeldts och Heidenstams rim. Detta
yttrande är enligt Berg mycket tanklöst och abör bemötas,
helst en sådan utsago bland vitterhets vänner otvivelaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
