- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Nittonde årgången. 1919 /
87

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AKTIVA OCH PASSIVA VEltSIFIKATÖKElt EMELLAN 87

gick eller ett rim som makt : takt och fråga oss om
konso-nering kan antagas ge lika lätt upphov till inre
sammankoppling i dessa fall så vill det synas som om uset — uset borde
kunna lättare än de övriga medföra sådan sammankoppling.
Detta icke på grund av livligare konsonering i förra fallet än
i de senare utan tack vare det förhållandet att i
konsonerings-faktorerna uset — uset ingå element som direkt locka till
inre sammankoppling, nämligen best. art. et — et. När vid
vanlig diktläsning åhöraren iakttager rim som makt : takt och
blick : gick äger säkerligen i regel endast konsonering rum.
Om inre sammankoppling tillkommer är den mycket svag.
Också vid rim som suset : huset uppstår nog oftast endast
konsonering. Det tycks mig dock som om faktiskt inre
sammankoppling skulle inställa sig oftare vid rim som suset: huset
än vid makt : takt, blick : gick o. d. och som om rimintrycket
skulle på den grund bli något olika. Så tror jag
exempelvis bestämt att det om än fina så dock rätt olikartade intryck
jag får av rimmen i den första och den andra av de strax
nedan anförda, varandra följande stroferna i Karlfeldts Sol
och måne, beror därpå att konsoneringen i senare strofen men
icke eller blott mycket obestämt i den förra, åtföljes av inre
sammankoppling:

När inspektorn tyrolersittran stämmer,
hon lyssnar hänryckt till dess ljuva jämmer,
bokhållarns fyllbas, hörd från flygelns kammar,
med andakt i sitt hjärta hon anammar.

Nu skriver mig patronen: Mina tärnor
gå se’n du for, med halvt förryckta hjärnor.
Säg, yngling, anar du vart detta pekar?
Välj hur dig lyster, ingendera nekar.

I allmänhet göra sig vid rim de tryckstarka stavelserna
betydligt mer gällande än de trycksvaga ändelserna. Men
förhållandet kan vara omvänt. Så exempelvis i följande rader
ur Karlfeldts Stjärngossar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1919/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free