Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCH PASSIVA VEltSIFIKATÖKElt EMELLAN 95
Du ler med vita tänder
och läppars röda glans,
och blickens ny sig tänder,
som aldrig nedan fanns.
Erinringen om det första tänder vid det andra förlänar för
mig ett ögonblicks starkare glans åt blicken(s tändning) men
ögonblicket efteråt är tändernas vithet där och därmed
besvikelse. Bra kan jag inte heller finna Karlfeldts rim färga :
färja i Dalmarsch:
Se, hagarna sig färga
som eld vid Brunnbäcks färja
Den betydelsejämförelse som det andra rimordet väcker
försvagar konsoneringen och leder den hörandes tankar in på
vägar och stigar som föra långt bort från Brunnbäcks färja
varifrån de knappast borde ha uppmanats att avlägsna sig
på sätt nu sker. Rent dåligt förefaller mig det anförda
rimmet
Men tyst en vålnad lik från andra världen
stod gästen där med ögat fäst på värden.
Den framtvingade jämförelsen mellan rimordens betydelser
är här till så liten allvarlig glädje som möjligt. Varför
i alla dar skall man erinras om världen just i det ögonblick
då man skall hålla ögonen på värden.
Dylika föga värdefulla jämförelser mellan rimordens
betydelser behöva icke nödvändigt komma till stånd. De
ömtåliga rimorden kunna t. o. m. vara så. infogade att de göra
sig utmärkt som rim. Så är för min uppfattning
förhållandet i dessa rader ur Karlfeldts Vid sekelskiftet I:
Du sjunger, hur de friska grenar knäcktes,
hur ljus, som glimtade i mörkret släcktes,
hur många käcka färdmäns kölar bräcktes,
om all vårt släktes
urgamla nöd och ömkans värda färd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
