Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCH PASSIVA VKUSIFIKATÖUKR KM ELLA N 97
att man stöter sig på denna Geijers upprepning av land.
Strofen ifråga lyder:
Jag vet ett folk, vid havets bröst uppammat,
i dalens skugga, uti järnets land,
av hjältefäders gudasläkt härstammat, —
från bergen härskar det med mäktig hand,
av skogen, klippan, böljorna hörsammat,
och har sitt rykte sträckt till fjärran land:
jag mäktigare folk på jorden känner,
men jag vill leva bland de frie männer.
När som här de identiska orden följa varandra på så stort
avstånd och deras inbördes sammankoppling sker genom ett
mellanstående ord torde de flesta människor knappast ha
någon förnimmelse av identiskt rim.
Av de två huvudslagen av rim mellan likaljudande ord
verka rimmen mellan även till betydelsen ’identiska’ ord
oftare än homonymrimmen ur innehållets synpunkt värdefulla,
de senare åter lättare än de förra intressanta.
Homonym-rimmen ge ofta intryck av ordalek men inte sällan samtidigt
också av småkonst, detta ord taget i mindre god mening. Å
andra sidan verka de sällan banala vilket däremot de
identiska rimmen allt emellanåt göra. —
Man kan tröttna på rim. Skälen därtill äro mångahanda.
Rimmen kunna vara så många och följa så tätt på varandra
att de blott förvirra. Exempel: Topelius Respolska.
Rimorden äro ofta ordnade efter ett visst schema. Detta verkar
icke menligt i kortare dikter men väl kan det så göra i långa.
Rimschemat kan man ju bli rätt snart på det klara med även
vid läsningen av en ganska kort dikt. Att höra att det man
väntar verkligen kommer har emellertid också det sitt behag.
I längden kan det emellertid bli enformigt. Vad här sagts
gäller s&väl rimflätningen i allmänhet som bruket av de
särskilda rimfaktorerna. Att i Karlfeldts Ode till snickaren
Krylbom samma rimfaktor återkommer i varje strofs fyra
rader ger denna dikt ett säreget behag. Det kan dock
knap-7 — 22034 Språk och Stil. XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
