- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Nittonde årgången. 1919 /
104

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

OLOF P> JKItDMAN

Första strofen i Karlfeldts Syriskan lyder:

På vägen kom en yngling,
en tjusande kvinna satt
vid muren: 44Var min myndling
i denna susande natt!"

Assonansen yngling : myndling gör på mig icke intryck av
dåligt rim. Härtill bidrar nog ställningen i begynnelsestrof
mest, mon säkert också allitterationen muren : myndling samt
versbindningen satt vid muren och pausen efter muren.

Att assonerande versslut i allmänhet göra sig bättre i
begynnelsestrof än inne i för övrigt helrimmade dikter
betyder ej att halvrim i denna ställning alltid väcka mindre
uppmärksamhet än eljes. Har jag läst en dikt med
helrimmade versslut och så omedelbart därefter tar itu med en
annan vars första strof har blott assonerande radslut kan det
mycket väl hända att dess halvrim stöta. Men varje dikt
är något för sig och bör så vitt möjligt så bedömas.

Heidenstam har ofta icke genomfört någon bestämd
rim-flätning i sina dikter utan låter rimorden följa rätt nyckfullt
på varandra och blandar ibland in orimmade rader. För en
ä-talare som läser sådana dikter är denna anordning
tacknämlig. Den befriar honom allt emellanåt från att känna sig
irriterad av stockholmsrimmen. Så kan jag exempelvis icke
finna att en ä-talare som på sitt vanliga sätt — med skillnad
mellan e och ä — läser följande verser ur Hemmet behöver
känna sig besviken över att sista raden slutar på ett ord med
e-, icke ä-vokal:

Var leva mina minnen?
Var leva mina döde?
Var lever jag i njugga
och långa år, som väva
av gråa garn mitt öde?
Jag lever som en skugga,
där mina minnen leva1.

1 Här torde ock upprepningen av leva och lever verka som avledare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1919/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free