Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTOGRAFISKA REFORMER I SPRÅKIIISTORISK JiELYSXIXG 125
vikande förslag/som under tiden framkommit från sakkunniga,
vilka icke blivit officiellt tillfrågade. Följden blev den
ovannämnda. Reformvännerna ha uppnått ett resultat söm är inte
långt från motsatsen till vad de åsyftat: ett skrivsätt som är
svårare att lära sig eller i varje fall svårare att lära sig
fullständigt behärska. Sanningen i föreliggande fall torde vara
den att dèt helt enkelt icke är möjligt att finna en regel som
på en gång är fonetiskt oangriplig och praktiskt lätthandterlig,
alldeles som vid frågan om konsonantfördubbling. Man får
då erkänna, att den gamla fornsvenska skrivningen med f
för v7 då förväxling med /"-ljud icke var möjlig, i sitt slag
var en mycket välfunnen metod att här lösa den ortografiska
knuten.
Vad beträffar fv i hafva uppkom denna skrivsed först
uuder den senare medeltiden, i formen fu eller fw9 såsom en
kompromiss mellan f i haf och u, w i haua, hawa. Den är
ett naturligt lod i den strävan efter samhörighet i
skrivningen mellan olika böjningsformer av samma ord som är en
starkt framträdande utvecklingstendens i vårt skriftspråks
historia, liksom i besläktade moderna språk, och som t. ex.
framkallat det nyare skrivsättet munn för äldre mun i
anslutning till munnen, munnar eller i tyskan det nutida Land för
äldre Lånt efter Lande, Ländes o. s. v. Med denna uppkomst
är det klart att fv i hafva står och fällor med f i haf. Men
även oberoende härav må det medgivas ätt fv med sina två
tecken är en otymplig och besvärlig stavning, och det har
också alltid varit den vida mer än /’-tecknet i slutljud, som
utgjort föremål för reformsträvarnas angrepp alltifrån de första
rättstavningsdebatterna på 1600-talet (— vartill likvisst eti
bidragande omständighet också var att fv i mindre grad än /’
hade stöd av främmande språk, den skrivningen var nästan
bara svensk!). En enkel lösning från rent praktisk och
pedagogisk synpunkt hade onekligen varit-att upptaga den
isländska metoden med /"också i haf a, och denba reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
