Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IlEX<iT HESSELMAN
förfäktades också med stor iver av flera bland de tidigare
nystavarna och tillämpades i enstaka skrifter; därmed skulle
man ha undgått alla svårigheter med gränsfallen, liksom det
onödiga besväret att skriva två tecken; om åter lösningen ur
andra synpunkter var den rätta, må här lämnas oavgjort.
I nyare svenska tillkomma de särskilda svårigheter som
förorsakas av lånorden, dels sådana sota. oktav, slav, slavisk
med r-tecken av främmande härstamning, dels orden med
/’-ljud, t. ex. chef, strofisk. Men denna svårighet med
lånorden, som återkommer vid de flesta stavningsregler, får
icke tillmätas någon avgörande vikt. Ty dels äro lånorden
relativt få till antalet eller mindre vanliga ord och spela ingen
större roll i det normala språkbruket. Dels måste det
framhållas, att de nationella skriftsystemen alltid ha formats,
och man kan väl tillägga med en viss nödvändighet ha måst
formas — såvida man inte ville tillgripa utvägen med ett
internationellt fonetiskt alfabet av helt nya bokstavstecken — med
hänsyn i första hand till det normala ljud- och formsystemet
i det egna språket. Det är en orimlig begäran att de lika
lätt skola tillgodose främmande språkgods, som är uppbyggt
efter andra fonetiska och morfologiska lagar. Även de
europeiska skriftsystem, som berömmas som mest fonetiska, måste
komma till korta då det gäller lånorden (t. ex. det finska med
<le svenska eller romanska lånorden).
I fråga om hv ligger saken på annat sätt. Här har h en
gång hörts i uttalet. Ännu 1716 skriver den utmärkte
fone-tikern, naturvetenskapsmannen Urban Hiärne (Orthographia
svecana s. 56): Det är förtretligt och ganska förargeligt at
höra, huru de här i Stockholm, ju lengre ju meer bortleggia
detta aspiratum, som i sigh sielft är manligt, prydeligt och
myckit anseenligit; och i des stelle uthsäija allenast iv. För
liwart, hwarken, hwass, hwilken, säija de: wart, warken, wass,
wilken: hwarigenom det Swenska språketz egenskap myckit
förnär skeer, och förringas med en skändelig weklighet, stån-
Hv i hvar
.’te.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
