Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
||KNOT HESSELMAN
fram i uttalet och så göra skillnad mellan t. ex. svett och
svedt, medan däremot t. ex. tryggt och tryckt i nödfall kunna
hållas i sär och också bli åtskilda (?) i det mest högtidliga
föredragets språk. Men samma svårighet som vid dt och ti
föreligger ju också vid fällt av fälla gentemot substantivet fält,
väckt av väcka gentemot väkt subst, eller vid de fyra olika
beteckningssätten för /cs-ljudet i Tegnérs goda parpdexempel
riksdagsbrådskan tycks växa, utan att man dock i dessa fall
ansett sig ha skäl att frångå det hävdvunna
beteckningssättet.
Det visar sig också att den naturliga ortografiska
instinkten, sådan den verkar i do gamla handskrifterna, alls
icke väjer för konsekvensen dt i sin berättigade strävan efter
samhörighet. I fornisländska handskrifter träffa vi "icke sällan"
beteckningar som reidt för reitt eller gladt, leidt (Wimmer m.
fi.); skrivaren av Östgötalagens huvudcodex skriver höght,
lands, blops i anslutning till högh, land, blop men också (en
gång) lept av lepa\ i Upplandslagen träffas kläpt av kläpa
och (fyra gånger) wärpt av wärper; i Birgitta-handskrifter
finnes födt o. s. v. I den ynge fornsvenskan bli sådana
skrivningar vanligare; men någon konsekvens uppnåddes icke under
medeltiden, de olika formerna brukades i detta som i andra
fall blandade om varandra utan all enhetlighet och reda. Ea
sådan uppnåddes först i och med den nydaning av svenska
skriftspråket, som blev resultatet av reformatorernas, som man
numera vet främst Laurentius Andreæs och Olavus Petris,
målmedvetna arbete på språkets rensning och regleraude i
översättningarna av Nya testamentet 1526 och Bibeln 1541 — det
utan tvivel mest betydande reformarbete som någonsin utförts i
vår litteraturspråks historia. "Språk och ortografi blevo i ett slag
lyfta på ett högre plan än någonsin förut i vårt modersmåls
historia" (N. Lindqvist). I klarhetens och redans intresse men
också i syfte att "för läsaren underlätta ordens snabba
identifiering och därmed själva uppfattningen av det lästa" (von Friesen)
företa reformatorerna en medveten sovring och ett urval bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
