Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTOGRAFISKA REFORMER I SPRÅKIIISTORISK JiELYSXIXG 145
efter "samhörighet" mellan olika böjningsformer eller
kompositionsformer av samma ord, även p& tröts av fonetiska hinder,
är en av de röda trådarna i vårt skriftsystems historia, al k
ifrån dess primitiva begynnelser, och samma strävan skönjes
i frändespråken: danskan, tyskan och holländskan. Det är
denna tendens som leder tili, att gamla ’fonetiska’ stavsätt
som hökt, höktid, helakt eller dax, lanz redan i våra äldsta
handskrifter börja utbytas mot höght eller högt, helaght, daghs,
landz eller lands, eller som i tyskan framkallat de moderna
skriftformerna neigte, brannte för de äldre neicte, brante i
anslutning till neigen, brennen etc. Samma utvecklingstendens
får ju tydliga uttryck också i det talade språkets historia,
t. ex. då de förr brukliga och ännu i vissa dialekter vanliga
neutralformerna frist, sivenst, diuft allt mer och mer ersättas
av friskt, svenskt, djupt.
I broschyren "Fonetik och sunt förnuft i rättstavning"
1906 vänder sig Lundell mot förslaget att skriva styft, refs
med f på grund av uttalet, fastän styvf rev skulle skrivas
med v, ocli framhåller att vi här "strida en fruktlös strid
mot tydliga utvecklingstendenser, om vi söka skärpa den
fonetiska känsligheten och pressa tillbaka den rent psykiska (för
betydelsesammanhang)". Han påpekar att vi då också skulle
skriva hökt, höktid, daks, sloks, postation o. s. v. "Men det
lider intet tvivel, att under språkutvecklingens gån g en
bestämd tendens visar sig att låta psykiska moment överväga
rent fysiska. Utvecklingen går även på detta område från
materialism mot idealism. Betydelsesammanhang väger tyngre
än ljudlagar." Häri vill jag till alla delar instämma. Jag
tillägger blott att alldeles samma skäl också tala för att
skriva bredt och födt. Man har sagt att det här, vid dt, är
fråga om "fullständig assimilation" mellan konsonanterna, vid
vt och gt däremot om endast "partiell" sådan, liksom om "käns-^
lan för betydelsesammanhang" skulle bekymra sig oin så
subtila distinktioner. Man har också framhållit att det
är fonetiskt omöjligt eller nästan omöjligt att låta dt komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
