- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Nittonde årgången. 1919 /
196

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. II. Rytm och röst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

OLOF r;jRKI)MA\

dikts rytm utan att intrycket av ordens betydelse blandar sig
däri, samt framhålla att utan sådana undersökningar rör sig
allt tal om rytmens stämnings värde på alltför osäker mark

Då jag strax ovan dryftade frågan om likheten i rytin
mellan Heidenstams I Rom och Snoilskys Inledningssång
nämnde jag att en faktor av icke 1 vanlig mening iytmisk
natur spolade in vid läsningen. Den faktorn skall jag här i
största korthet beröra. Till utgångspunkt tar jag ett fall av
’rytmisk’ påverkan som jag haft tillfälle iakttaga hos mig
själv vid läsningen av en annan skald än den vars ’rytm*
påverkade mig.

Jag kom en dag att bland en del dikter i en antologi
läsa Karl Erik Forsslunds Vägbyggaren vars första strof lyder:

Mörka villsamma skogar täta,
hav, vars vidd ingen blick kan mäta,
höga murar och gravar djupa
skilja mänskorna från varann —
öknar stiglösa, berg som stupa,
klyftor gapande,
tvedräkt skapande
mellan folk, mellan man och man.

Genast jag började läsningen föresvävade mig namnet Ola
Hansson ehuru jag icke på ganska länge hade läst något av
denne. Under de ord jag läste tyckte jag mig höra
vändningar som marker kala, timmar sena, kuddar lena hos denne.
Snart blev jag emellertid medveten om att min uppläsning
ändrade karaktär, och det riktigt slog mig att det sätt att
läsa som jag använde för sista strofen var rätt olika det jag
begagnat för den första:

Det är livet — att stigar röja,
djupa fåror i vildmark plöja,
vägar runtomkring jorden linda

1 Först i början finner man ju vid dylika undersökningar
språkdräkten’ besynnerlig. Det dröjer emellertid icke länge innan man är
van och kan odelat ägna sig åt att studera intrycket av det man vill
undersöka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1919/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free