Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smärre bidrag - 7. J. E. Hylén. Några moderna fraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MII)RA<;
235
någon, t. ex.: Utan att hälsa direktören gick han fram och
satte sig på sin gamla plats (Röda rummet3 26, 236, Utopier3
66). Och hans språkbruk har naturligtvis även i detta
avseende vunit efterföljd. Särskilt kan transitivt ruva glädja
sig åt stor popularitet. Jag anför några exempel: Vintern
ruvade deras huvud (Hallström, Döda fallet3 53). Hon trodde,
att tiden icke ruvade någonting annat (Hj. Bergman, Dansen
på Frötjärn 214). (Jag) ruvade mitt sinne i förbittring över
konungens ord (C. R. af Ugglas, O. o. B. 1918, 427).
’Skolka skolan, morgonbönen’ (Strindberg, Röda rummet9
27, Utopier3 198, Hallström, En skälmroman 80, Lidman, Th.-G.
Silfverstååhl2 217) äro fraser, som falla utanför mitt språk fö r-
«
råd, men då de dyka upp hos idel stockholmare, torde de
återge huvudstadsspråk. Möjligt är också, att ’leta rätt något
vackert’ (Lundh, Vita kyrkans by 44) lever på folkets läppar
i någon landsända, men på mig gör frasen ett fullkomligt
främmande intryck.
’Promenera en stor sorg, en hund, mig, sig’ (Strindberg,
Giftas II (uppl. 1905), 104, Geijerstam, Br. Mörk3 70, Bo
Bergman, Skeppet2 55, Hülphers, Det tredje budet 172) klingar
i mina öron mera franskt än svenskt. Visst kan man även
här hänvisa till äldre svenskt språk. Så sent som 1837
användas dylika fraser både av Fredika Bremer (O. o. B. 1915,
294) och Orvar Odd (Sylwan, Sturzen-Becker 16). Men för
modern språkkänsla äro de knappast tilltalande.
Imponera och konversera bruka enligt vedertagen sed
efterföljas av preposition (på, med). Men undantag får man
se. Så skriver Fröding i ett brev från Norge: De stora
namnen imponera honom (Bergs uppl. 144). Så även Bengt
Lidforss: Spelet lyckas ej ha någon förmåga att imponera
honom (Litteraturkr.2 15). Fraser sådana som ’konversera
dottern i huset’ äro ej heller ovanliga. Se t. ex. Fröding i
ett brev från Norge (Bergs uppl. 220), Strindberg, En blå
bok 124, Hallström, En skälmroman 122, Hj. Söderberg,
Förvillelser (uppl. 1905) 26, S. Siwertz, Hamn och hav 94, Smith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
