- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tjugonde årgången. 1920 /
12

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

KR1K UXIMX

inbilla sig. lara. låtsa(s). lära sig. mäkta, neka, nännasy orka.
pläga, rà% raka, slippa, sluta, söAa, täckas, tänka, töras.
fv/r/a, vägra, värdas, värdigas, ämna, ärna, önska. —
Här träffas således de ojämförligt flesta och vanligaste av
verberna med ren inf. Inalles ha över 100 p&träffats. Efter
fränräkning av dem, som blott tillhöra Kræmer1, Strindberg
och poesin, återstå dock endast bortåt 60.

Efter de spärrade är all mycket sällsynt.

Anm. Vid somliga verber är ren inf. vanlig blott i vissa
(ofta använda) uttryck, t. ex. ’lära känna’, räcka i ’Jag
räckor inte ta ner boken* o. d. (i bet. Väcka till* däremot med
att, se tabellen), Jag tål inte so honom’, veta i ’tacka vet
jag ’tidningen vet berätta, att (’vet* = ’kan’) o. d. (samt
’veta skäms’2).

§ 33. Att kan i allmänhet blott utelämnas efter
verber (i synnerhet vanliga sådana), som mycket ofta
konstrueras med inf. utan prep. (Jfr § 19.) Ju mera nött
förbindelsen blivit, ju mer huvud verbet närmar sig
hjälpver-berna, som (numera) aldrig följas av att (und. komma, § 5
Anm.), dess lättare kan att saknas. Det styrande verbet
blir i sådana vanliga förbindelser ofta mindre betonat,
doss eget betydelseinnehåll försvagat. Om att står utsatt,
kommer icke inf. omedelbart, utan man får något längre tid
att dröja vid huvud verbet; i annat fall halkar man lättare
över det. Man kan finna detta genom att jämföra dels samma
verb i olika ställningar, dels olika brukliga
synonyma verber.

När nödgas brukas som hjälpverb (inf. till måste), dvs.
då huvudvikten icke ligger vid att någonting tvingar en utan
vid det man blir tvungen till, står det regelbundet med ren

1 Kræmer tillfogar vid åtskilliga av sina hithörande verber ett
"möjligen", som torde böra Undras till "omöjligen".

2 En liknande vardaglig infinitivform ha vi t. ex. i ’låt’en
hälls!* Jfr också ’At tu mil skyns [ = ’skönjas’] war’ af adeligh ätt*
Hercules v. 187

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1920/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free