- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tjugonde årgången. 1920 /
13

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IlEHAXDLIXCiEX AV INFINITIV MÄRKET ’ATT* I XI SVENSKAN’ 13

inf. (se tab.). Likaså verber som behaga, täckas, värd(ig)as,
vilka i och för sig icke betyda särdeles mycket; ’behagade
herrarna yttra sig!’ t. ex. är ju blott en något förmildrad
imper. till ’yttra sig’. Lära i bot. ’lära sig’ står
regelbundet utan att i den mycket vanliga och enhetliga förbindelsen
’lära känna’, f. ö. blott sällan. Det vanligare lära sig styr
ofta ren inf. — I det i tab, från Ullman anförda ex. med
nedlåta sig utan att är dess betydelse åtskilligt försvagad. 1
’Be honom dra så långt vägen räcker!’ (SAOB) är det
knappast fråga om något bedjande. Med samma verkan som
kursivering användes att i ’det förra betecknar i allmänhet
mindre den enskilda handlingen än vad som plägar att ske’
Lindgren, "Dansk o. norsk gramm." (1915) 83. Jämför
’människorna begynte föröka sig’ (Gn 6, i) med ’han begynte att
söka hos den äldste och slutade hos den yngste’ (ib. 44,12).
där ’begynte’ har motsatsbetoning. — Jag har funnit
åtskilliga liknande ex. Helt naturligt finnas likväl även
undantag, där huvudverbet skall betonas, ehuru det icke följes
av att.

Jfr vidare (i tab.) följande verber med snarlik
betydelse (efter de(t) först anförda, mera brukliga, är ren inf.
(mer 1. mindre) vanlig, efter de(t) följande, mindre brukliga,
sällsynt 1. omöjlig):

bedja : anhålla, anropa, anför dr a osv.; befalla :
förständiga; behöva : tarva; enligt Kræmer kan fordra stå med ren
inf. (’f-ar bli hörd’), men knappast äska; [fortsätta (mycket
vanl. även i tal; ibland utan att) : fortfara (mest i skrift;
intet ex. utan att funnet);] frukta : befara; förmå : föranleda,
föranlåta, betränga; glömma : förgäta; hjälpa : bistå; lova :
svära : bedyra; längta : trängtay trakta osv.; (sluta : upphöra);
sträva : streta; tillåta : tillstädja; tröttna : förtröttas; tåla :
uthärda, lida, bära; ålägga : pålägga; ämna : avse, mena. —
Man kan också jämföra hjälpverberna och deras synonymer,
t. ex. få : tillåtas; kunna : förmå; vilja : önska, åstunda, åtrå.

Vid många av de verber, som enligt Kræmer kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1920/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free