Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adjektiv 1’tax obestämt xeitrl-m sixctlakis
59
varon av en sådan form. I sin ordlista utdöma även
Lyttkens-Wulff densamma, men i Ordskatt (s. 314) modifiera de
sin ståndpunkt, i det formen där förklaras föga bruklig. Aven
Cederschiöld ogillar den, a. a. 94, emedan den skulle
sammanfalla med adj. ’rätt’ och neutr. till ?rät\ Också orätt av
orädd’ finner Hesselman, S. o. S. 1919, 130, betänkligt,
emedan det lätt förväxlas med det homouyma ’orätt’. Före
stavningsukasen av 1906 kunde dock en sådan farhåga ej göra
sig gällande, och jag befarar, att de båda sistnämnda
forskarna betydligt överdriva olägenheterna av homonymer eller
homografer. Språket har hittills icke varit alltför känsligt i
dylika fall. Och jag har svårt att tro Hesselman på hans
ord, att t. ex. ’lytt’ av ’lydd’ eller ’stött’ av ’stödd’ skola
bli mindre brukliga eller rentav obrukbara i skriftspråket,
därför att det även givs adj. ’lytt’, ’stött’. Vad rädd
beträffar, har SAOL7 strukit varningen för neutralformen. I
sammansättningar möter den ej sällan i litteraturen, såsom ’ett
mörkrätt barn’ (Em. Carlén, Förmyndaren, uppl. 1914, 404,
Hallström, Purpur2 116, El. Kuyl.-Wenster, Vinddrivna 91).
’ett spökrätt odjur, barn’ (Em. Carlén, Kyrkoinvigningen i
Hammarby, uppl. 1914, 39, 144). Men den äger i alla fall
en märklig förmåga att irritera, och det fastän vi från
barndomen borde vara vana vid den, då den förekommer i vår
förra bibelöversättning (Jes. 31: 4): Ett ungt lejon är intet
rätt för det de äro månge (ropande herdar). Hur man dock
ryggar tillbaka för den, kan man se hos Berger, Jolin
Claudius’ äventyr 5, då han hellre använder grundformen: Tåget
gick långsamt, det var som om det tröttnat eller blivit rädd
för något.
Hädd saknar neutrum, förklara både Dalin och
Lyttkens-Wulff (Ordskatt 314). Jag har heller aldrig sett det i
litteraturen, där ordet numera knappast uppträder utom i det
bekanta ordspråket.
Utgöres slutljudet av d efter lång tonvokal, är den
obestämda neutralformen omstridd hos åtskilliga såväl en- som
tvåstaviga adjektiv. Glatt av ’glad’ undvikes enligt
Cederschiöld, a. a. 92, i tal av mången, som inom sitt vardagliga
ordförråd har ’glatt’ = ’hal’. Och Hesselman, a. st., menar
tydligen, att även för skriftspråkets vidkommande gör sig
efter rättstavningsreformen samma försiktighet gällande. Jag
har dock icke i det fallet kunnat förmärka någon tilltagande
motvilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
