Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adjektiv utan obestämt neutrum singularis 63
påträffat den. Som adverb förekommer den i ett par citat,
som jag antecknat: Han har betett sig för stupitt (Levertin
enl. Söderhjelm, Lev. I, 279). Han tyckte, att spegelglaset
smålog oskyldigt, stupitt och maliciöst (Berger, Den andra
sidan 64).
Solitt av ’solid’ står i högre kurs. Det gillas av
Lundell, SAOL7, SAOF, Lyttkens-Wulff, Morén-Friesen, K. F.
Sundén. Även Noreen är i detta fall medgörlig: Efter mönstret
blid : blitt o. d. bildas någon gån g ’solitt’ till ’solid’. Mest
avvisande ställer sig Cederschiöld: Stavad med -dt lär nog
neutralformen kunna uppvisas i skrift men knappast med -tt
(Fresta duger 94, Framtidssvenska 157). Både som neutr.
av adj. och som adverb uppträder den dock nu ej så sällan.
Hos Hallström är den långt ifrån ovanlig, t. ex. Våren 141,
Reseboken2 188, Thanatos8 85, 195, En skälmroman 10, 83,
Levande dikt 55, 164, 221, Konst och Liv 107. I en
dagboksanteckning den 28 september 1881 flyter formen ur Levertins
penna (Söderhjelm, Lev. I, 105). Och sedan blir den allt
vanligare. Det ser ut, som om den för Melsted icke verkar
fullt hemmastadd i vårt språk, enär han förser den med
citationstecken, vilket knappast gäller stavningen utan fastmer
böjningen: (Bandet) kan se nog så propert och ’solitt’ ut
(Osämja 184). I övrigt förmärkes ingen tvekan. Så får man
läsa om solitt välstånd, solitt arbete (Blanck, Geijer i England
3, 186), solitt aktstycke (Böök, Essayer och kritiker 1913—1914
s. 103), solitt hus (Adam Lewenhaupt, Lew. arkivet på Sjöholm
I, 84), solitt kunskapsstoff (C. R. af Ugglas, Sv. Hum. Tidskr.
1919, sp. 166). det solitt kroppsliga, solitt studium
(Vetterlund, Skissblad om poeter 129, 275), solitt fundament (Berger,
John Claudius’ äventyr 423), solitt ekvirke (Cec.
Bååth-Holmberg, När seklet var ungt3 8), något solitt (B. Sjödin, Undret
84). I de nu anförda fallen stava förf. formen med -dt.
Men ej heller -tt har verkat avskräckande. Några exempel:
Ett solitt bruk (Beckman, Språkets liv 126), ett högst solitt
och åskådligt intryck (Söderhjelm, Utklipp om böcker 313),
det hela var solitt och allvarligt (Bo Bergman, Drömmen2
92), ett solitt och burget hem; ett välstånd, tillräckligt solitt
(Hjalmar Bergman, Dansen på Frötjärn 80, Læwenhistorier
247), ett gammalt solitt hus; allt i huset var nytt och solitt;
ett solitt och präktigt företag; idel solitt och pålitligt folk
(G. Janson, Det gamla huset, uppl. 1916, 37, 51; I mörkret2
66, 122), ett gott och solitt intryck (Nordström, Idyller från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
