Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNTAXEN I WLLft&Lft WUNDTS SPRÅKFILOSOFI
107
tetsomdöme: den förklädde främlingen är Fritiof. Se vi saken
ur logisk synpunkt, så är det väl åter lika klart, att FHtiof
var substansen, som uppbar tillståndsbestämningen förklädd.
Om språket blott följde logiska synpunkter, så skulle den
12-åriga författarinnans sats ha varit korrekt byggd.
Då vidare Wundt på s. 269 beskyller grammatici för att
ha insmugglat (untergeschoben) synpunkten om ett handlande
subjekt i förhållande till en handling, så har han ånyo orätt.
Motsättningen mellan agens och actio, mellan handlande och
handling är också verksam vid byggandet av våra satser. Jag
kan icke se annat än att den framställning, jag givit i min
språklära, är korrokt. Språket har i en hel mängd olika
tids-och ortssammanhang skaffat sig ett uttryck, som avser att
hjälpa det ut över den situation, där agens är psykologiskt
posterius. Detta uttryck är passivum. Gustav IILs staty är
modellerad av Sergel är korrekt byggd för den situationen,
att statyen är en välbekant föreställning men dess mästare
är det nya, som man skall tala om3. Men av ännu större
intresse är det speciella, för de västeuropeiska språken
gemensamma uttryckssätt, som jag benämnt utbrytning. Om jag
säger Det är Sergel, som har modellerat Gustav IILs staty,
så framträder ordningen inom föreställningsförloppet ännu
starkare. Vi ha en bisats, i vilken agens, representerat av
pronomen som får vara subjekt. Och vi ha en huvudsats,
inom vilken samma agens, i sin egenskap av det viktigaste
nya i uttalandet, får vara predikatsfyllnad Ännu ett
exempel skall här anföras för att belysa förhållandet mellan agens
och prius. Om jag råkar ut för att slå sönder ett glas på
pensionatet, där jag bor, och vill meddela värdinnan saken,
1 Skolgrammatikeraa, som delvis stått på Wundts ståndpunkt och
icke tillbörligen uppskattat det psykologiska posterius, kalla ofta
saken logiskt subjekt. Men detta betraktelsesätt döljer analysens
intressantaste resultat, vilket först framkommer, då man ger agens,
vad detta tillkommer, och det psykologiska posterius, vad det har
rätt till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
