Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
OLOF (i J ERDMAN
förhållanden och samma uppfattning möter på annat håll, t. ex.
hos Jaensch i Zeitschrift für Sinnesphysiologie bd 47 sid. 257.
Av det nyss sagda tycks inte heller kunna slutas att den
musikaliska akcenten i det talade språket angår åtminstone enbart
den med tonhöjden parallellt gående tonljusheten. Då det å andra
sidan experimentellt konstaterats att stämbandsvibration ernås
frekvens icke är ständigt densamma under talet utan stiger
och sjunker synes slutsatsen med nödvändighet böra bli den
att tonalitetskarakteristika för ett språk eller en dialekt eller
en individs tal icke äro klarlagda i och med att man i olika
fall bestämt stämbands vibrationernas frekvens och därav
beroende akustiska effekter, alltså vad musikaliska personer
benämna tonhöjden. De artikulationer som i övrigt bestämma
fonemens totala klangverkan spela också en roll och — skulle
jag för min del tro — icke den minsta.
Som jag omtalat i Aktiva och passiva versifikatörer
emellan sid. 226 f. har Sievers låtit instrumentellt undersöka
om den som föredrager en dikt ändrar tonaliteten under
intryck av olika figurer. Och att så sker tycks bestämt framgå
av denna W. E. Peters undersökning. Men därmed är
naturligtvis ej visat att figurerna i första hand åstadkomma
olikheter i tonhöjden och den därmed parallellt gående
tonljusheten. Under mina experiment med tecken av olika slag
har det visat sig att jag själv och andra under inflytande av
olika tecken föredragit fraser och dikter ur tonalitetssynpunkt
olika, men det har icke lyckats mig få några tecken som
otvivelaktigt primärt påverka tonhöjden hos isolerat
producerade vokaler. Den klangegenhet ett tecken förlänar talade
fonem känner man också igen när det får verka på sjungna.
Inte heller försvinner den om man sjunger skalor på något
ljud under inflytande av tecknet. Då det emellertid faktiskt
är så att tonhöjdsändringar förekomma när en och samma
dikt läses under intryck av olika tecken synes man berättigad
antaga att figurer, tecken o. d. i första hand påverka
fonemens klangfärg men att den inställning av tal apparaten som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
