Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLANGFÖRÄNDRINGAR I VÅR RÖST ETC. 157
nichts mit Sicherheit hervorzugehen." Att Köhler och hans
försökspersoner vid enligt särskild metod gjorda inställningar
för "die Urvokale": det rena u, det rena o osv. fingo fram
"ausgezeichnete Punkte" i tonserien vilka l&go i oktaver över
varandra (se strax ovan), det tänker sig Stumpf knnna
förklaras så att de faktiskt icke ställt in för rent u, rent o etc.
utan för tonhöjder. En sak som Stumpf inte kommer in på
men kanske underförstår vid sitt resonemang om tonljusheten
såsom det bestämmande momentet för vokallikheterna vid
Köhlers försök med enkla toner skall jag här erinra om. Det
är vår benägenhet att ur de ljud vi höra, höra ut våra
språkljud. Låt oss antaga att t. ex. c3 blott ingår i de
vokalvarianter som vi uppfatta som a. För rätt tillägnande under
barndomen av modersmålets ljud är det nödvändigt att vi
lära oss dels skilja a från alla andra ljud, dels finna det
lika i alla de något olika a vi höra vår omgivning och oss
själva uttala. Om nu c8 vore den enda ton som ingingo i
alla a och blott i dem så skulle vi nödvändigtvis nödgas
alldeles särskilt uppmärksamma detta och lära oss lätt märka
dess närvaro även om den vore mycket lite påfallande. Detta
uppmärksammande behöver inte innebära att vi lätt höra ut
den tonen ur klangen. Vi kunna uppmärksamma den i dess
verkan på hela klangen. Finge vi höra den ensam för sig
borde det emellertid, vill det synas ligga rätt nära till för
oss att tycka den ha a-karaktär.
Lika svårt som det är att komma till klarhet över det
akustiska något som gör alla våra skiftande a, e, m, s osv.
till just de ljuden lika svårt kan det vara att komma
underfund med de för detta något behövliga artikulationerna. I
artikulationsbeskrivningar av de ljud som ingå i t. ex. en
dialekt omtalas helt visst mycket som icke är för dessa ljud
nödvändigt. Detta kan icke andgås så länge vi icke bättre
än som nu är möjligt, förmå skilja det för ljuden
artikula-toriskt och akustiskt väsentliga från det oväsentliga eller icke
strängt nödvändiga. Om det som jag tror kommer att visa
11 —24107 Språk och Stil. XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
