- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tjugonde årgången. 1920 /
194

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

OLOF GJERDMAX

man finner att exempelvis en konsekvent genomförd ändring
i uttalet av n&got ljud i ett längre ljudmaterial kan ge detta
i dess helhet en rätt olika klangkaraktär har man också svårt
att tro att stämskiftningarna i ett språk skulle vara något
för dess fonetiska utveckling betydelselöst. Men ett djupare
inträngande i dessa frågor är knappast möjligt så länge icke
lagarna för stämmorna äro åtminstone något så när klarlagda.

På de vägar jag antytt och andra liknande tror jag detta
skall lyckas, men hastigt får man icke gå fram. Ett exempel.
Man skulle gärna vilja ha reda på vilken stämma enstaka
ljud, stavelser av olika slag etc. ha när de uttalas isolerat
och affektfritt, lexikaliskt, för att få dem indelade efter
naturlig likhet i stämavseende. Om man åt sig utarbetat ett
typrikt ’reaktionsalf abet’ av t. ex. tecken i olika färger så
borde en sådan undersökning och Indelning bli en relativt
lätt sak kunde man tycka. Det fonem man för tillfället ville
stämundersöka, behövde man ju blott uttala lexikaliskt utan att
se på reaktionstyperna och därefter uttala detsamma mot det
ena tecknet efter det andra tills man fann ett som framkallade
alldeles samma stämma som fonemet hade, oberoende av
tecknen. Detta tillvägagångssätt har emellertid sina hakar. Man
kan visserligen se utan att se och gör det ofta nog, men
man behöver ju icke vara blind därför att man icke ser på
ett reaktionstecken; blicken kan ju, under det man uttalar
fonemen, vila på något annat: på ett grönt skrivunderlägg,
en rödbrun linjal, en blå bok, några vita blommor eller så.
Men då finns den möjligheten att detta varpå blicken vilar,
icke lämnar talet oberört. Och att blunda kan ju också vara
ett incitament till röst omläggning. De förut nämnda
undersökningsmetoderna synas mig därför pålitligare för fina
undersökningar, men även med dem är försiktighet av nöden. De
böra företagas under så lika omständigheter som möjligt,
Gäller det uppläsning av texter böra dessa vara skrivna med
samma hand eller maskinskrivna eller tryckta på lika papper
och med lika typer. (För egen del brukar jag också avlägsna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1920/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free