Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CÄSUR OCH DIÄRESIS I 16 00-TALETS SVENSKA HEXAMETER 199
1 en uppsalahand skrift från förra hälften av 1400-talet
(Kock-Petersens, östnordiska och latinska medeltidsordspr&k 121,
Lampa, Studier i svensk metrik 48) och ett par sentenser i
översättningen av Susos ’Gudeliga snilles väckare’ fr&n samma
tid. Men det är först med vårt storhetstidevarv, som
hexametern vinner full hemortsrätt bland v&ra versm&tt. Till en
början uppträder den mera enstaka, s&som i ett par
tänkespråk av Johannes Bureus (1611) eller i bröllops- och
klagodikter p& högst tio verser av Lars Wivallius (1634) och
Daniel Kylander (1634). Räkna vi också med verserna i ett
bröllopskväde från 1645, ha vi tillsammans trettio sådana
hexametrar (Nordström, Samlaren 1914, 230; 1918, 133). Men med
Stiernhielm, som under senare delen av 1640-talet begynte
syssla med metrum heroicum och verkligen lyckades gjuta
svenskt gods i den klassiska formen, tränger hexametern in i
längre sammanhängande dikter.
Av de nio medeltidsverserna ha fem manlig och tre
kvinnlig cäsur i den tredje takten. Endast en bryter med
den klassiska traditionen, i det den insätter en kvinnlig cäsur
såväl i den andra som fjärde takten. Desto mera vårdslösas
kravet på att undvika diäresis. Det finns i dessa verser
endast en takt, vars slut ej sammanfaller med ett ordslut. I
de trettio förstiernhielmska sexton hundratalshexametrarna
förekommer endast två gånger manlig cäsur i den fjärde takten,
i båda fallen med en bicäsur i den andra, ena gången manlig,
andra gången kvinnlig, medan de 28 övriga verserna lia manlig
cäsur i den tredje takten. I en av dessa blir läsningen
naturligare med en kvinnlig huvudcäsur i fjärde takten och en
manlig bicäsur i den andra, men då diktaren i fråga för
övrigt tager föga hänsyn till svenskt språks kynne, följer han
nog även angående cäsurerna slaviskt de klassiska
föreskrifterna.
Dessa tillämpas i stort sett även av Stiernhielm och hans
efterföljare. De dikter, jag lagt till grund för min
undersökning, äro följande: Av Stiernhielm Den fångne Cupido
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
