Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En statsmannavira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natten, det litar jag på ... men det ser så kuriöst ut,
att jag verkligen skulle ha lust att vara med ett tag
som fjärde man innan vi gå... om herrarna inte
ha något emot det.
Lundberg, Lundgren och Lundqvist bugade djupt
och slogo sig ned kring bordet; den förste började
slå om förhand medan den andre blandade och
Lundqvist anmärkte:
— Vi spela alltid med tvångsgarder mot gök.
— Jag med, — sade excellensen. — Jaså, jag ger.
Och så började han ge. Jag, den tyste och osedde
åskådaren, kände en moralisk indignation så stark, att
jag blef alldeles matt och måste ha slumrat af. När
jag vaknade och såg på min klocka var hon half sex.
Men vid spelbordet gick det nu mycket lifligt till.
Den ödmjuka respekten hade sopats bort af
spelpassionen, och det var som hade fyra amanuenser —
eller fyra excellenser — suttit tillsammans vid ett
konfidentiellt parti med konstiga kort. Efter hvarje
spel följde en högljudd och kritisk konversation,
hvarunder beska glosor, till och med rätt kraftiga tillmälen
ej voro uteslutna.
— Och så gick den turnéen hem, — sade
Lundberg.
— Tacka tusan för det, — infaller excellensen
harmset, — när herr Lundqvist spelar bort hela
spelet...
— Gör jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
