Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En statsmannavira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Javisst. Jag köpte naturligtvis på renons i
finansen; om ni bara drar Essen, då snoppar jag mig
med Björklund, det är ju klart.
— Nej, men då får han ju Fredholm stor.
— Hur skall Fredholm kunna bli stor, annat än
om ni kastar ifrån er Wersäll? Jag har själf köpt
bort Wachtmeister. Nej, hade jag fått hugga med
Björklund singel, så går han aldrig hem.
Ny gif, bud efter bud, köp och spel. Så höras
ånyo de tvistande rösterna. Det är fortfarande hans
excellens som kritiserar:
— Herr Lundgren måtte sannerligen inte ha
spelat många gökar i sitt lif.
— Inte det! — afvisade den tilltalade sarkastiskt.
— Nej, då spelar man inte hem folk på det sättet.
Ni sitter ju med Rappe, Bernadotte sjätte, dra dem
för tusan så får jag kasta mig ren i finansen. Sen
ha vi ju bara att spela ut Key, så måste han sätta i
Kugelmann och går kossa med kalf.
Lundgren bad om ursäkt och en ny gif tog vid.
Jag hörde excellensen säga »vira» och de andra passa.
Så yttrade han: spelas i ecklesiastiken, herr
Lundqvist spelar ut. Så hörde jag ett ljud, snarlikt en
kväfd ed, så ännu ett liknande och så excellensens
röst: — Nej, det var mustigt. Kodilj på Claeson,
Gilljam, Carl David elfte. Först snyta de Annerstedt
med Torelius och så mig själf med Törnebladh. Det
kan man kalla otur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
