Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Repertoir och pressuttalanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ä NI ME Pa GALOPPEN?” Nyårsrevy i 3 akter
av Gebe.
”LUNDBOMSKA SKRÄLLEN”. Lustspel i 3 akter av
Erik Sundelius.
Ur pressen: Ny Tid skriver om ”Ä ni me pä galoppen?”:
”Spårvägsamatörerna håller i C-salen,
Arbetareföreningen, på med sin senaste revy, som heter ”Ä
ni med på galoppen?” Det är ett uppkok på en
mängd av saker som framställas i tre akter
utgörande resp. förfluten, närvarande och kommande tid.
”Spårvägarnes” gamla garde är i elden och farten
är det intet att anmärka på trots att revyn tager
åtskilligt mera än tre timmar i anspråk. Hrr
Blomgren, Sigge Johansson, Nisse Jonsson, Wennberg,
Berntson och Holmén m. fl. arbetar allt vad tygen
hålla, men de ha knappast så pass tacksamt material
att röra sig med som vid vissa tidigare tillfällen.
Fröken Gullan Gustafsson bl. a. söt poliskonstapel,
uppträder denna gång även som negress. En liten
vits-scen ger inte så mycket, men däremot är herr
Blomgren som skutskeppare mycket roande. Det
bästa som förekommer torde vara några danser av
hr Calle Johnson och fröken Svea Angela samt
fröken Fagerlunds sång. Fullt hus som vanligt varje
speldag. (Niro.)
SÄSONGEN 1930—31.
Direktion: Gustaf Blomgren och Sigge Johansson.
Regissör: Hackon Bengtsson.
Kapellmästare: Bertil Magnusson.
Dekorationsmålare: Philip Olsson.
Skådespelare: Gustaf Blomgren, Sigge Johansson, Nisse
Wennberg, Nisse Jonsson, Erik Berntson och Olle
Nilsson (uppträdde under namnet Hugo Flink).
Skådespelerskor: Gullan Gustafsson (uppträdde dock
bara några gånger under höstsäsongen), Eleisa
Wennberg, Elin Kjellberg, Alice Rydberg, Maj Gustafsson
och Svea Angela (endast höstsäsongen).
Repertoiren:
”BORT MED STELHETEN”. Lustspelsrevy i 3 akter
Gebe.
”HÄR VILAR INGA LEDSAMHETER”. Nyårsrevy
i 3 akter av Gebe.
”STRÄCK PÅ DEJ, PETSON”. Lustspelsrevy i 3
akter av Gebe. Repris till 10-årsjubileet.
Ur pressen: Väst-Svenska Kuriren skriver om ”Här
vilar inga ledsamheter”:
”Här vilar inga ledsamheter” är en nyårsrevy, som
gör skäl för namnet. Sannerligen är det inte, som
programmet mycket riktigt meddelar, kläm och fart
över det hela. De fyra årstiderna, med därtill
hörande glädje och bekymmer illustreras med
utomordentligt humör, kommer därtill att inte den, för
all sammanhållning, obligatoriska tråden saknas, ho
kan vi mer begära? Att nämna några namn, är
kanske onödigt, ”spårvägarne” äro både kända och
uppskattade av sin publik. Att de ha förmåga att rycka
med, ger skrattsalvor och applåder tydliga bevis för.
Om C-salen blir fullproppad under följande
månaders lördags- och söndagskvällar förvånar oss inte
ett dugg.” (E. J—n.)
Nya Thalia skriver om ”Sträck på dej, Petson”:
”...Betydligt större lycka gjorde
Spårvägsamatörerna med ”Sträck på dej, Petson”, en liten trevlig
folkpjäs med diverse revyinslag. Den mesta äran
av framgången kan utan tvivel teaterns ledare och
innehavare av huvudrollen herr Gustaf Blomgren ta
åt sig. Han presterade ett övertygande och roande
spel, som kom publiken att med otaliga applåder ge
sin tillfredsställelse till känna, så fort han visade sig
på scenen. Utmärkt sekunderad av de övriga med
agerande lyckades han sålunda av sin jubileumsgjäs
skapa en framgång, som säkert kommer att stå sig
länge. Kanske man skulle säga att stycket är
något väl långt, men man lyckas aldrig förlora
intresset för pjäsen eller undgå ryckas med av
tokigheterna. (Ronsard).
Göteborgs Handels och Sjöfartstidning skriver om
’Bort med stelheten”:
"En spårvagnskonduktör eller förare ser inte
märkvärdig ut för världen. Han bromsar och stampar
på klockan eller lämnar kvitto och övergång tyst
och snabbt, som det till ämbetet hörer. Han är en
uniformerad samhällets tjänare och ingenting annat.
Men på lördags- och söndagskvällen kan det hända
att han lägger av sig det enformiga tjänstefodralet
och skuttar opp för trapporna till
Arbetareföreningens C-sal, där han slår sig ner framför spegel och
smink för att ungergå förvandlingen till charmör
eller bondkomiker eller förste älskare. Och
passagerarna följa honom även dit. De kunna visserligen
inte få direkt övergång, men de betala så gärna den
tilläggsavgift, som kräves vid ingången. Ty här
spelas den uppsluppna lustspelsrevyn ”Bort med
stelheten” och vem vill inte vara med då. Ingen anar
att det är spårvagnskonduktörer som i den högre
skolans gånarter skutta omkring på den lilla scenen.
Lustspelet går och skrattets åskor rulla. Kärlekens
ljuva rosor blomma i rampljuset, ty det finns
naturligtvis även sköna damer i sällskapet. Här går
ingenting i modern stil, här håller man sig till den
gamla säkra och ursprunglige folkliga. Publiken
känner igen sig och skådespelarna känna publiken.
Det är stor familjefest med barn och blommor. Man
har lika roligt på båda sidor om rampen, och
överkomikern grinar opp sig ännu en oktav högre än
möjligt, när han vid en blick ner i salongen
konstaterar att fru Rosenqwist från Gröna gatan sitter på
parkett och ser stycket för fjortonde gången.”
SÄSONGEN 1931—32.
Direktion: Gustaf Blomgren och Sigge Johansson.
Kapellmästare: Bertil Magnusson.
Dekorationsmålare: Philip Olsson.
Skådespelare: Gustaf Blomgren, Sigge Johansson, Nisse
Wennberg, Nisse Jonsson, Erik Berntson, Gunnar
Blomgren och Henry Karlson-Bjurström. Harry
Holmén uppträdde tillfälligt i reprisen av ”Inga
sura miner” under vårsäsongen.
Skådespelerskor: Eleisa Wennberg, Gullan Gustafsson,
Elin Kjellberg och Maj Gustafsson.
Repertoiren:
”ROLIGT SOM VANLIGT”. Lustspelsrevy i 3 akter
av Gebe.
”ENKELT MEN GLATT”. Nyårsrevy i 3 akter av
Gebe.
”INGA SURA MINER”. Lustspelsrevy i 3 akter av
Gebe. (Repris).
Från och med denna säsong flyttades teatern från C-salen
till D-salen.
Ur pressen: Minareten skriver om ”Roligt som vanligt”:
”Det kan inte förnekas, att amatörteatern ofta har
en del att ge, även om den ännu inte funnit greppet
över de problem, som den borde ta opp. Som
revyteater eller sim förströelseprogram har den dock i
många fall sådant inslag, att det tävlar med de
större teatrarna.
Spårvägsamatörerna, som lördagar och söndagar
håller till i D-salen, har verkligen förmåga att roa
publiken. Deras nuvarande program är roligt.
Kanske en del är väl grovt tillhugget, kanske replikerna
ibland väl smutsiga. Litet avhyvling skadade inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
