Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenstjerna, Christina - Gyllenstjerna, Elsa Sofia - Gyllenstjerna, Görwel Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moder, sin slägt och sig sjelf i förderf. Fåfängt
använde man hotelser, böner och skänker, för
att ändra hans beslut, och likaså fåfängt skref
man i hans namn till Sveriges inbyggare för att
förmå dem till resning. Då lübeckarne icke sågo
sig kunna uträtta något med Svante Sture,
måste de låta honom återresa till Lauenburg.
Gustaf visste värdera detta ädla uppförande hos
Svante Sture, och efter sin hemkomst uppsteg
han hastigt till betydande värdigheter. Så finna
vi honom under Dacke-fejden såsom ståthållare
på Stegeborgs slott, der hans mod och trohet
isynnerhet bidrogo att hämma det förhärjande
upproret, som från Småland höll på att utbreda
sig öfver Östergöthland och hotade att sätta hela
Sverige i låga. Äfven nu afslog Svante Sture de
upproriskes anbud, att sätta sig i spetsen för dem
och eröfra kronan åt sig sjelf; – ett så mycket
ädlare drag i hans karakter, som Gustaf I hade en
enskild oförrätt att godtgöra honom. Konungen
hade nemligen under Svantes vistande utomlands
fråntagit honom hans förlofvade fästmö,
Margaretha Lejonhufvud, hvilken måste gifta sig med
konungen. Denna förlust rörde Svante Sture
ganska djupt, och Gustaf öfverraskade honom en
dag på knä framför sin fordna älskarinna. Full
af vrede frågade konungen hvad detta skulle
betyda, då den fintliga drottningen svarade, att
Svante Sture anhöll om hennes syster Märtha till
gemål. Glad tog konungen dem på orden, och
giftermålet fullbordades, så att Svante Sture blef
Gustafs svåger. – Märkeligt var för öfrigt
Christina Gyllenstjernås öde, att båda hennes söner
skulle af konung Gustaf beröfvas deras fästmör;
ty hennes son med sednare giftet, Gustaf
Johansson Roos, var förlofvad med Catharina Stenbock,
hvilken den sextioårige Gustaf fråntog honom och
gifte sig sjelf med henne, ehuru hon så mycket
fruktade för detta giftermål, att hon, vid
konungens ankomst för att fria, gömde sig undan.
Äfven efter giftermålets fullbordan skall hon hafva
under sömnen utropat: "Konung Gustaf hafver
jag mycket kär, men Roosen förglömmer jag
aldrig." Gustaf vidtog emellertid samma utväg med
Roosen, som han användt för att tillfredsställa
Svante Sture; han gifte honom med sin nya
gemåls syster.
Några år efter denna sistnämnda händelsen,
år 1556, dog Christina Gyllenstjerna och begrofs
i Trosa kyrka. Få äro de qvinliga karakterer,
som uti historien kunna jemföras med hennes.
Att hafva varit herrskarinna öfver ett helt land
och efter sin gemåls död med mod hafva
försvarat dess sjelfständighet, att med lugn och
själsstyrka gå en hotande död och en svår
fångenskap till mötes, att efter återgåendet till det
enskilta lifvet utan saknad med redlighet uppfylla
alla sina pligter och afvisa hvarje ärelystnadens
frestelse att återskaffa åt sin ätt den förlorade
makten – äro drag, dem man sällan eller aldrig
finner förenade hos en menniska, och kanske
allraminst hos det svagare könet. Christina står
såsom ett ideal af qvinlig dygd och storhet
framför oss uti häfdernas stora panorama,
öfverträffad af ingen och uppnådd af få.
De som tillika med Christina Gyllenstjerna
blefvo bortförda i fängelse till Danmark, voro
hennes dotter Magdalena, fru Cecilia, konung
Gustaf I:s moder, jemte hennes döttrar
Emerentia och Märtha, hvilka alla dogo i Köpenhamns
fängelse af vanvård; vidare fru Brita, herr Erik
Nilssons enka, och herr Åke Johanssons enkefru,
med dess tre döttrar Christina, Beata och Anna,
förutom åtskilliga prester och andra personer.
Christina Gyllenstjernas präktiga grafchor i
Trosa, der hennes ben förvarades, förstördes helt
och hållet af en häftig vådeld d. 5 Maj 1773.
Gyllenstjerna, Elsa Sofia, dotter af
landshöfdingen Axel Erik G., föddes 1705, blef 1730 gift
med öfverstelöjtnanten Reinhold Gustaf Toll och
dog 1774. Hon beskrifves såsom ett fruntimmer
af stort förstånd och varm gudsfruktan, och
hennes inflytande på sina barn blef ej ringa. Det
är troligt att hennes namnkunnige son,
sedermera general-guvernören i Skåne Johan
Christoffer Toll, af henne mottagit det djupa intryck
af kristna religionens sanning, som midt i
verldslifvets buller, under beröringen med ett
lättsinnigt och sedeförderfvadt hof, dock aldrig
utplånades ur hans hjerta. Hon vårdade, efter faderns
tidiga död, med en moders hela ömhet hans
barndom och ynglingaår, och lemnade honom vid hans
15:de år fritt val att efter egen önskan följa
krigets fana.
Gyllenstjerna, Görwel Christina, föddes 1646.
Fadern, öfverstelöjtnanten Carl G., sköt sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
