Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vallen, de s. k. Morerna, äro äfven anmärknings värda i detta hänseende. I
närheten af Ola i Bladåkers socken är marken ofta på sina ställen täckt af
block, härstammande från underliggande berg; i enstaka fall kan man här
direkt påvisa, hvar blocken haft sin plats i det fasta berget, i det de äro
obetydligt flyttade från sitt ursprung och föga uppskjutna öfver hvarandra.»
Bladet Rånäs (1868) säger p. 10:
»Sådana stenbundna backar och fält kunna inom vissa trakter här vara
det i en alldeles otrolig grad, ja stundom så mycket, att det vid åsynen häraf
förefaller nästan gåtfullt, huru man skall kunna göra sig till godo den skog,
som växer mellan stenarne. Man tänke sig nemligen än mindre, än större
block och stenar staplade öfver hvarandra ofta nog utan grus emellan uti
hålig-heterna, men dessa i stället falskt dolda genom litet mossa, så kan man förstå,
om man med skäl skulle räkna det som ren vinst att slippa fram i sådan
mark med bibehållna armar och ben, och det finnes verkligen vissa trakter
här, der det är nästan omöjligt att skaffa sig fram, utan att på sina ställen
klättra eller krypa på händer och fötter. Så förskräckligt stenbunden mark
hör väl till undantagen, men den finnes dock, exempelvis flerstädes inom en
fjerdingsvägs omkrets omkring Skärsjön (Almunge socken) och uti kartans
nordöstra hörn, der södra ändan af de s. k. Morerna infaller, en skogsbygd,
illa berj’ktad för sin oländighet.»
Ben storblockiga lokalmoränens förhållande till granskogen är kanske
bäst skildrat på bladet Lindsbro (1855). Här läses p. 13—14:
»Granen är det trädslag, hvaraf skogarne här nästan uteslutande bestå.
Nästan öfverallt är skogen af en svårtillgänglig beskaffenhet, härrörande
dels af den mängd sanka kärr och mossar, som der ligga kringspridda, dels
af den massa vindfällen (trädstammar), som i denna trakt, der skogen i
allmänhet illa skötes, betäcker marken. Årligen lemnas här inom kartbladets
område flera tusende sådana kullfallna stammar att öfvergå till förruttnelse.
Men i ännu högre grad bidragande till skogarnes oländighet, äro de
flytt-block, som nästan allestädes och ofta i otrolig myckenhet betäcka skogsgrunden.
Flj’ttblocken, som äro af en mängd olika former med än skarpa, än stötta
och rundade hörn och kanter, ega en betydligt olika storlek, hos flertalet
varierande mellan 1 och 200 kub.fot, men ofta uppgående till 500 och 1000,
ja ända till 6000 kub.fot.
När nu en mängd sådana stora stenblock utan ordning ligga vältade vid
och uppstaplade på hvarandra, lemnande djupa skrefvor och hålor mellan sig,
stundom helt och hållet dolda af ett löst mosstäcke på ytan, och när härtill
kommer en hop kullvräkta trädstammar och dylikt, så har man för sig en den
oländigaste mark, som kan tänkas, och just denna skogens otillgänglighet på
flera trakter är kanske i någon mån orsaken till allmogens ovårdsamma be’
handling af densamma.»
Vad vi i dessa framställningar böra beakta äro de allmänna
överensstämmelserna med Fihy granskog:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
