Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sina lantbönder, däribland Kvamtergarna, tror ärkebiskopen ej mer än
nätt, och med odden tydligen riktad mot dan, förnyar han 1732 en av sina
företrädares fridlys ringar av 1726. Och i denna förnyelse hotas skarpeligen
de, iisom hädanefter fördrista sig, att i en eller annor måtto göra åwerkan,
fälla eller bortföra gärdsel, vred, timmer, näf wer, löf eller annat slags virke,
färslrt. ellev tort, ifrån Bl by och tlie öfrige till ArchieBiskopsstnlen lydande
Hemmanens skogar och utmärker.» Serwawder, Kvamberg p. 16.
Het var mig en överraskning, att sedan jag som ett belägg för
ärkebiskopens avvisande hållning, vad det gällde fabriken, mot varje avverkning
citerat landshövding C. vow Grooths skrivelse till Comme re e Collegium angående
den planlagda fajansfabrikens vedmöjligheter: » säwäl att brmäldte Herr Earons
och Capitains frälsehemman Skulla i Jomkilils Sokn ej longt från Wenge
Solm beläget, är med tillräckelig skog försedt, som ode att ifrån ätskilhga
närmast intill sidstnämnde Sokn, både här i orten och Wessmanland,
argiänt-sande Soknar, nödig ’.vedbrand till sahlu stir att ärhollas», linm detta av
Hesselmaw p. 564 kommenteras såsom blott varande ett bevis för »att fabrikens
bränslebehov iclte helt skulle kunna täckas från Kvambergs eller Piby skogar».
Nej, vederbörande fingo nog, som ärkebiskopen erinrar dem, veta, »det
Commissarien Berggrens oförsiktighet vrarit ganska stor, dä Han inrättade sin
fabrictue, utan at dertiU begära DomCapitlets i Upsala samtycke och tillstånd»
och att fridlysningen av skogen ej var något tomt ord.
Vi erinra oss att i Hesseukaws Skrivelse (1H p. 627j fajansfabrileen pä
tvenne sätt ansågs skada skogen, dels själv som virkesslukande för sin drift,
dels genom personalens kreatur. Jag fattar nämligen så hans ord:
»Det torde fä anses uppenbart att en sådan fabriksanläggning som en
fajansfabrik måste ha pdverlrat beslaffenheten av omedelbart intill liggande
skogsbestånd och detta såväl genom bete som virk esf ängs t»
Först fabriksdriften. Hesselmaw gör nu, samtidigt med att han »tillfullo»
skall bevisa riktigheten av det gjorda postulatet, sä ’rätt jag kan se en
inskränkning av detsamma: ärkebiskopen tillsåg kraftigt att bans skog ej
an-användes i fabriltsdriften. H si^er p. 665 i föga överensstämmelse med det
nyss från p £64 citerade uttalandet: »år 1771 hade fabriken varit i gång 16 år.
Om skogen vid Kvarnberg under denna tid använts för fabrikens tehov vet jag
således intet med bestämdhet.» Och om nägoa sådan användning under tiden
1771 1736 har han intet att anföra
tjuvavverkning av verkliga dimensioner anser sig dock H. llt p. 666
ha påvisat:
»Sedan denna (fru Hagström) dött, antogs av ärkebiskop O. F.
Munwaw-oer den 7 maj 1777 bonden Ber Jawsow till åbo ä Kvamberg dock med
följande villkor. 1 — med thet kraftigaste förbehåll therjemnte, at hem-
manet till åker och äng vräl häfdas, then thertill hörande Skogen, som för
ilimmes wara under ArlöEiskops Stolen den tösta, ehuru, som berättas, redan
ganska mycket medtagen, icke tillgripes till annat, än hemmanets nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
