Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller nedätriktade samt långa, kan enligt min uppfattning denna morfologiska
habitus ha haft till föregångare såväl ett marträd som ett normal-ungträd.
Med normal- eller spädvuxenhet menar jag motsatsen till spärrvuxenhet, d. v. s.
de undre grenarna äro kortare, spädare och avkastas tidigare. Jordmånen och
de olika formerna för sidobeskuggning bestämma de olika utbildningssätten
och övergångarna dem emellan. Som en allmän regel kan — detta också enligt
min egen uppfattning — sägas, att ett långt marbuskstadium med sin starka
förlängning och förstärkning av sidogrenarna befordrar möjligheten för vidare
utbildning av spärrvuxenhet.
Hesselman har emellertid i fråga om orsaken till spärrvuxenheten en
avvikande, mycket radikal mening, som han utvecklat i sin skrivelse 1934
och sin bok om Fibyskogen och dess utvecklingshistoria av 1935. Vad Fiby
granskog beträffar, skulle de spärrvuxna granarna bevisa existensen av en gles
eller mycket gles hagmark (uppkommen 1756—1795), ty den ifrågavarande
morfologiska utbildningsformen måste ha uppstått på öppen eller halvöppen mark:
H. III p. 526:
»Granarna äro ofta starkt spärr vuxna och nedre delen av stammen ofta
besatt med tätt stående torra grenar, ett tecken på att de vuxit upp på en
gammal, nu övergiven betesmark.»
H. III p. 554:
»Ett betydande antal av granarna utmärkas av grova utåtriktade grenar,
som ofta kvarsitta ända ned vid marken. De ha hagmarksgranens
förgre-ningstyp (se fig. 7, 8, 11, 14, 15, 20). Detsamma är förhållandet med områdets
största gran, c:a 28 m hög. Det är ett typiskt solitärträd med grova grenar
(fig. 16). Åldern är enligt borrning och noggrann mätning c:a 240 år.»
H. III p. 556:
»Genom hela sin utveckling skiljer sig granskogen inom det föreslagna
reservatet så starkt som möjligt från en urskog. Den saknar den slutna
granurskogens alla väsentliga kännetecken. Träden ha, åtminstone sedan de
nått brösthöjd, tillvuxit snabbt, framförallt har diametertillväxten varit livlig.
Tillväxten hos granen är så olik som möjligt granens utveckling i luckorna,
som liknar natur- eller urskogens föryngringssätt (Göppert). Noggranna
undersökningar ha dessutom visat att den för urskogen (Göppert) karakteristiska
låg-föryngringen är sällsynt och spelar en rent underordnad roll, den förekommer
liksom föryngring vid stubbar och på stenar ej mer än vanligt i en gammal
granskog i mellersta Sverige. I en granurskog, där stammarna vuxit upp
under kamp om ljus, utbildar granen en lång kvistfri stamdel, lämnande ett
utmärkt virke. Dylika stammar äro karakteristiska för urskogen på Kubany
i Böhmerwald, vilket framhålles av flera skildrare (Engler, Mahler) och vilket
jag själv haft tillfälle att konstatera under några dagars undersökningar på
platsen i juni månad 1921. I skarp motsats härtill stå Fibyskogens granar
med sina ofta långt ned kvistbesatta stammar och ofta grova grenar. Såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
